Söndag afton.
En middag bestående av tacos ligger finfint i magen i skrivande stund.
Hela helgen har förövrigt innehållit god mat.
Champinjoncrepes, grillat, surströmming och tacos.
Samt Erikas ubermumsiga smörgåsbakelse.
Mina smaklökar har sannerligen gjort sig ett kalas i helgen!
Helgen har gått alldeles för fort.
Jag har inte hunnit med ens en bråkdel av vad jag hade tänkt mig.
Det är grymt irriterande.
För mitt schema och mina planer var inte för högt satta.
Tvärtom. Jag planerade väldigt vänligt för mig själv.
Men då börjar jag lalla istället.
Jag tappar fokus. Spiller värdefull tid.
Fan.
I vilket fall.
Schemat för kommande vecka blir desto mer intensivt.
På ett bra sätt.
Så länge jag håller mig till schemat och planen och alltid ser till att hålla mig
5 minuter tidig.
Inget lallande blir alltså av.
Utan effektivitet är vad som gäller.
Mammas födelsedag är firad i helgen.
Fina, fina mamma som blir 69 år idag.
Varken hon eller jag kan liksom förstå det. Greppa det.
Hon känner sig yngre och jag tycker att hon är yngre.
I vilket fall, hon är född 1944 och då fyller man detta året 69 år.
Det är underbart i vilket fall.
Vi har ätit gott och firat med roliga presenter.
Vickan, gissa om resten av oss Degermans gillade hårlocken du skickade!
Vi saknar dig massor!
I helgen har jag även kommit underfund med vilka saftiga ätstörningstankar jag
fortfarande harvar runt med.
Ränderna går inte ur i första taget.
Jag har fullföljt en del tankar, och andra tankar har jag låtit stanna vid just tankar.
Ska se om jag kan samla ihop mig nog att göra ett blogginlägg om de tankar som
river omkring i mig.
För övrigt har jag vinterluddor på min silverkula till Golf numera.
Besökte Kåge i afton, och min goda vän Patrik levererade även denna gång.
Han är en total fena på att tålamodigt byta mina däck höst och vår.
Utan att med ett enda ord eller enda blick anse att jag borde sköta det själv.
Nix, han skiftade däck åt mig, och var glad hela tiden.
Tänk er det!
Jag blir lika glatt överraskad varenda gång jag ber honom om hjälp, och han alltid svarar ja.
Han svarar ja liksom så självklart.
Det gör mig så otroligt varm inombords.
Han är sannerligen en klippa i mitt liv.
Och har varit så under många, många år.
Faktiskt ända sedan jag var 18 år.
Han är helt suverän, och idag blev jag påmind om det än en gång.
Så nu är det okej om det fortsätter vara halkigt ute på vägarna, nu är jag redo.
Fick för övrigt en alldeles fantastisk överraskning när jag kom hem i afton.
Det var andra delen av familjen Näslund/Olsson (Patrik som är klippan här ovan,
är Olsson i denna mening) som hade lämnat fina rosor och ett presentkort från
Systembolaget på mitt bord.
Anna hade lånat min lägenhet en natt. Det är ibland en bra sak att ha en säng i stan
när man bor i Kåge, och bussar inte alltid går på den tid av dygnet man själv behöver
fraktas fram och tillbaka.
Jag möttes alltså av blommor och presentkortet när jag kom hem, som tack för sängplatsen.
Så gulligt, gissa om det värmde i Cicci-hjärtat. 🙂
Summa summarum, batterierna är laddade för en ny vecka.
Den inleds starkt genom en heldag på Kliniken.
Japp, det gäller att vara utvilad och taggad då.
Ha er en riktigt härlig söndagskväll folket!