Chocken av att inse att jag inte kommer att börja gymnasiet till hösten.

Automatiska tankar.
De tankar som oreflekterade dyker upp.
Som blir sanningar.
Som inte är sanna.

Idag på Kliniken förstod vårt Lag att jag inte har greppat att
ifrågasätta dessa.
Jag borde klara av det.
För jag har jobbat med precis det här i flera års tid.
Men det visar sig att jag inte greppar det hela.
I teorin absolut, jag förstår i teorin hur jag ska göra.
Men när det gäller att göra, att omsätta i praktik, då faller det.
Då fastnar jag.
Börjar gå vilse, trasslar in mig.
Och voila, ångesten is in da house.

Jag blev väldigt frustrerad när K och L mycket vänligt konstaterade
att vi behöver backa bandet.
Och ta det från början.
Ta det jag borde kunna utan och innan, från början, viskade rösten inom mig.
Bra jobbat Cicci, smarta, smarta du, inte ens det här har du greppat, fortsatte
rösten föraktfullt.

För saken är som sådan, att när de hjälper mig fungerar det, men när jag ska göra
det själv, då trasslar det till sig.

Jag blev oerhört irriterad, frustrerad och ledsen.
Jag skämdes inför K och L.
Inför mig själv.
Att backa bandet på det sätt de föreslog är som att säga till en 9:e klassare
att denne ska gå om 9:an istället för att börja gymnasiet till hösten.

Jag kände mig så vansinnigt dum, korkad och ointelligent där jag satt med dem idag.
Helt plötsligt liksom rasade den insikten över mig, att jag inte är speciellt smart. Alls.
Det här är saker som jag ska kunna utantill vid det här laget.
Men i helvete.

Resten av sittningen kom att handla om vart min tanke om mig själv som dum och
ointelligent kom ifrån.
Vi har pratat om det förr, men det var tydligen hög tid att påminnas om det hela.
Vi började alltså kartläggning och ifrågasättande av tankar och känslor i ena hörnet,
bara för att 1 timme senare befinna oss i ett helt annat hörn där vi ifrågasatte
och kartlade helt andra tankar och känslor.

Det är precis vårt Lag.
Vi gör sånt.
Vi börjar i en ände som känns viktig, och hamnar allt som oftast i en helt annan ände.
First things first, är vad det handlar om.

När jag gick därifrån kändes det betydligt bättre.
Irritationen, frustrationen, skammen och det ledsna fanns inte längre.
De var ersatta av förståelse.
Och vänlighet.

Jag är helt okej med att vi tar det från början.
Vi tar hela alltet med hur man gör för att ifrågasätta automatiska tankar, från början.
Vi tar vikten av att ta fatt i tankarna, för att kunna ändra känslorna, från början.
Efter dagens möte kändes det okej att backa bandet.
Jag kände mig inte längre dum eller ointelligent, Laget hjälpte mig att
komma över den saken.

Just nu slappar jag efter en väldigt bra dag.
Vilken otroligt bra dag det varit idag, hörrni!
Känns skönt att skriva det. Jäkligt skönt, till och med!
Hahaha, rädslan att jinxa till det får helt enkelt stå tillbaka för ikväll.
Det ni.

Nya tag. Igen.
Hoppfullt.