Följande typ av ”samtal” är numera ett återkommande sådant mellan mina föräldrar. Dessa påskdagar då vi bott i stugan tillsammans har jag med stigande förundran lyssnat (iakttagit) följande:
Pappa gör ett harklande ljud där han befinner sig i vardagsrummet. ”Hhrmmn”
”Sa du något?” Ropar mamma från köket.
Varvid pappa skriker ”va” tillbaka från vardagsrummet.
”Jag sa; sa du något?” upprepar mamma nu med rejält hög röst, samtidigt som hon artikulerar som om pappa vore mer förvirrad än lomhörd.
”Nej!” Svarar pappa fortfarande sittandes i soffan i vardagsrummet.
Jag konstaterar, än en gång, att mina föräldrar är fenor på att samtala med varandra från var sitt rum.
Och att många av deras samtal handlar om huruvida de faktiskt har ett samtal eller inte.
Låt oss alla ha en härlig dag!