En måndag i snökaosets Skellefteå.

I morse var jag synnerligen glad att ha gångavstånd till jobbet.
Inget tungt och svettigt framskottande av bil, ingen väckare som i och med
det extra jobbet behöver ställas tidigare. Inga oplogade gator att sladda runt på.
Ingen snörök att känna sig osäker i.
Tack och lov!
Däremot ägnade jag lunchen till att skotta loss min bil från parkeringen.
Jag har inte rört den sedan det började snöa och som ni då genast förstår
var den djupt begraven under ett massivt snötäcke.
En timme senare var det avklarat. Med fantastisk hjälp från co-skottare Solveig.
Jag svettades som en gris. Kan tilläggas.

Etapp två var att få min bil från parkeringsplatsen till föräldrarnas garage.
Det är i vanliga fall inget att orda om, det handlar om en sisådär 100 meter.
Idag, med all snö på vägen i kombination med sommardäck, var det däremot lite mer spännande.
Det gick dock planenligt vilket gör att min silverkula till Golf i skrivande
stund står varmt till, tinar upp och torkar.
Där hoppas jag även kunna få bytt däck på den.
I vanliga fall byter jag dem i Kåge, men med tanke på snön så tar jag mig
inte ut ut från Vallgatan, ännu mindre till Kåge.
Tur att jag fick in bilen i garaget. Jag är nämligen rätt säker på att jag inte
samlat på min några pluspoäng om Patrik hade behövt skifta ute i snön,
eller vad tror ni?

Under en Alicepromenad i eftermiddags här på Norrböle körde en bil fast i snön
alldeles framför oss oss.
Jag, som inte hade någon brådska erbjöd att knuffa. Vilket jag gjorde, som fasen.
Med absolut inget resultat. Bilen satt fast, killens mycket låga och sportiga
modell hade liksom ankrat på oljetråget och gick inte rubba.
Två andra förbipasserande anslöt sig och med förenade krafter knuffade vi som satan,
fortfarande med absolut inget resultat.
Då, som av en perfekt slump, dök Jessica upp och kunde med sin bil och
en bogserlina dra loss killens bil.
Mycket smidigt, och jag tror vi alla kände oss lika nöjda!
Det var för övrigt jättekul att stå och prata med Jessica ett tag efter bärgningen,
det var länge sedan vi sågs.

I övrigt har serieknarkande Skogly/Degerman sett två avsnitt av The walking dead.
Vi konstaterade, än en gång, att Negan sannerligen inte är en supertrevlig snubbe.

Nu är det dags att sova. Den här dagen har verkligen varit en lång en.

Det här inlägget postades i Prunkande rappakalja. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *