En självutnämnd hårding visade sig vara en riktigt mjuking.

Jag har spenderat dagen i Piteå.
Tatuerat mig hos Martin på No Remorse tattoo.

Såhär i efterhand måste jag erkänna att jag blivit soft.
Förr tyckte jag att det här med att tatuera mig inte var speciellt smärtsamt.
De riktigt, riktigt onda minutrarna, de då man räknar sekunder för att ens kunna
överleva, var lätt räknade.

Så var inte fallet idag.
Insåg jag väldigt fort.
Idag gjorde det ont. Som satan. Jag räknade sekunderna om och om igen.

Dryga fem timmar låg jag under nålen.
Sedan var Cicci slut.
Eller rättare sagt, jag var slut redan efter 1.5 timme.
Fick frossa som aldrig gick över.
Skakade okontrollerat och ocharmigt.
Nåväl.

En timme är kvar innan motivet är klart.

Snyggt, så grymt snyggt blir det.
Inte ett dugg likt de motiv jag hade på förslag.
Vi pratade nämligen vidare, och vidare.
Tills det blev något helt annat.
Martin hade en del riktigt snygga idéer och lösningar, klart jag körde
på hans linje.

Realistic trash polka är det fortfarande som gäller.
Det visade sig att Martin gillar den stilen, mycket.
Vilket är ett riktigt bra utgångsläge om man, som i mitt fall, vill ha just ett
sådant motiv.

Nu sitter jag fullt påpälsad. Frossan har lagt sig, nu är jag bara trött.
Slöar i soffan i t-shirt, munkjacka, fleecejacka, långkalsonger, mjukisbyxor och
tjocksockar.
Varmt och skönt.

Jag är så otroligt nöjd med dagen.

Men samtidigt förfärad över att jag blivit så soft. Så smärtkänslig.
Ryggrad och revben, det kändes som nålarna var strömförande.

Jag längtar i och för sig redan tills nästa tid. Då blir motivet klart.

Eller klart och klart, fortsättning är redan diskuterad. 🙂

Det här inlägget postades i Svart nonsens och prunkande rappakalja och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

9 svar på En självutnämnd hårding visade sig vara en riktigt mjuking.

  1. Skogly skriver:

    Bra jobbat! Vill se hur det blev inom kort…

  2. Nina skriver:

    Heja!! Jag vet hur det känns efter fem timmar under nålen o då gjorde jag ju min på överarmen så jag kan ju tänka mig hur det kändes för dig (typ) 😉
    Ska bli kul att få se en bild!
    Nu blev jag ju jäkligt sugen själv på att göra en till 🙂
    Kram

    • Cecilia skriver:

      Ja då vet du precis allt om hur det känns, med andra ord! 🙂
      Har inte sett någon bild av din överarm, finns den utlagd?

      Ja, visst blir man peppad att fortsätta, fortsätta och fortsätta?! 🙂
      Kram.

    • Nina skriver:

      Hej!
      Jo man vill bara fortsätta när man väl börjat 🙂
      Det finns en bild på den om du går in på min profil o kollar på bilderna under mobile uploads 🙂
      Kram!

  3. Åsa Lundmark skriver:

    Kul att det blev av och att du känner dig nöjd 🙂

    Kram <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *