Ett av livets mysterier.

Mot bättre vetande gjorde jag slag i saken och satte
om några blommor.
De har länge tittat förebrående på mig, så
jag kände att jag ville vara dem till lags.
De förtjänade absolut ny jord.
De står och ser så vackra ut, klart jag ville ge något
tillbaka.

Trots att jag verkligen inte gillar att sätta om blommor.

Jag är nämligen fullkomligt medveten om att jord,
som från början är koncentrerad till diskbänkens
yta, alldeles strax kommer att finnas på de flesta
av kökets alla tänkbara ytor.

Jag lyckas alltid sprätta iväg någon jordklump
som, vid nedslaget, helt plötsligt får dubbel
volym till den lilla obetydliga klump jag sprätte iväg.

Jag vet inte hur det ens är möjligt.

Men likafullt, efter avslutad omsättning finns
jord lite överallt.

På vissa ytor är det mycket jord.
På andra ytor är det mindre jord.
Grejen är att den liksom är överallt.
Den har tagit över köket.

Den finfina tanken om att sköta omsättningen
utomhus slog mig.
Dock förkastades den tämligen fort då vädret
gynnade inomhusaktiviteter.

Det är ingen slump att jag sätter om blommorna
vart 5:e år sisådär.

Det tar ungefär 5 år för mig att förtränga den
senaste omsättningen nämligen.

Nåväl, nu är det gjort.
Och den mesta jorden är bortstädad.

5 år kvar tills nästa gång.

Minst.