Det här med mössa.
Från högstadieåldern, genom gymnasieåren var mössa absolut verboten.
Det var något man bara inte hade på sig. Om man inte ville vara pinsam.
Det hörde inte hit att vintern här uppe innebär grader mellan -10 och -25.
Mössa var bara inte ett alternativ.
Och blev man av någon anledning tvingad till att ha mössa på sig, så var det
ingen hejd på skämmigheten i det hela.
Nu är det givetvis andra givar än förut och mössa är inget pinsamt längre, utan
en accessoar att använda både vid såväl plus som minusgrader.
Och likafullt slog det mig igår kväll när jag kvällsrundade Alice, att det gäng
glada tjejer vi mötte helt saknade mössor.
Jag tyckte till och med synd om dem.
För de borde ju rimligtvis frysa.
Igår kväll noterades också att temperaturen låg vid nollstrecket, vilket alltså
sedan många år tillbaka får mig att behålla mössan på ett antal grader till.
Gårkvällens promenad blev med andra ord en (inte helt välkommen) påminnelse om
min fossilitet. Nåväl.
Kan tänkas att det blir ”Let´s dance” även denna fredag.
Uppenbarligen har helvetet frusit till is. Det är enda förklaringen till att jag ser den
typen av familjeunderhållningsprogram. För andra fredagen i rad! Frivilligt.
Jag inser (med stigande fasa) att mitt gillande av de glada och lekfulla presentationerna,
bakom-kulissenklippen samt juryns utlåtande kvalar in mig till en fullfjädrad
”Let´s dance”-anhängare.
Än så länge ser jag allt utom själva dansen. Den tråkar ut mig.
Istället surfar jag runt på de sociala medierna, samt pratar sönder mamma som på
allvar faktiskt försöker följa dansen.
Undra hur kul hon egentligen tycker att det är när jag hälsar på och slår
mig ned i soffan just när det programmet börjar…
Men given ett par program till och jag lär snart vara i full färd med att ha
åsikter och synpunkter kring den dans jag just tittat på.
Det går sannerligen utför nu.
Hörrni, låt oss alla ha en finfin fredagskväll!
Pingback: Lättnad. Att valet att välja bort inte var ett misstag. | Svart nonsens och prunkande rappakalja