Jag gäspar, trots att klockan inte riktigt visar sovdags än.

Den här helgen har inte liknat någon av den
senaste månadens helger.

Jag har inte umgåtts med någon.
Förutom med mina föräldrar.

Inget vin, fest eller umgänge med vänner.
Jag tror jag ville ha det såhär.
Annars borde jag rimligtvis ha sökt mig till umgänge.
Eller har jag dragit mig undan för att jag inte vill
störa mina vänner och bekanta i sina pågående liv.

Troligtvis är det en form av kombination av ovan nämnda
tänkbara anledningar.

Jag är helt medveten om att mina vänner och bekantas
liv ser ut precis som vanligt, fastän mitt liv blivit
alldeles ovanligt.

Det gör att jag inte känner för att gnaga mig fast i
deras lediga tid.

Jag vill, helt enkelt, inte inkräkta i folks liv.
Å andra sidan fungerar det heller inte att sitta på min
rumpa och bara vänta på roliga inbjudningar och förslag.

En avvägd mix av att aktivt söka umgänge, och även ge
andra chansen att söka mitt sällskap.

Herregud, jag är ju absolut värdelös på detta
sociala spel. Denna sociala dans.

Knepigt blir det också när självkänslan
är lite stukad.
Jag tänker att jag kanske inte har något vettigt
av mig själv att erbjuda andra.
Det drar igång en del automatiska tankar hos mig.
En hel del ”sanningar” om mig själv drar också igång.

De går i stort sett ut på att jag inte ser på mig själv
som speciellt rolig eller intressant att umgås med.

Det är rimligtvis inte sant, men jag har tänkt så om mig
själv stora delar av mitt liv.
Vilket gör att jag har en tendens att halka tillbaka
i det tänket, fast jag aktivt arbetar på att komma bort från det.

Min helg är inte fel på något sätt.
Jag har det väldigt bra i stugan.
Det är lugnt och skönt, helt enkelt.

Jag skriver för övrigt på ett blogginlägg som kommer
att sträcka sig över flera dagar, nämligen
fredag, lördag och söndag.
Det dyker upp i morgon afton.

Har inte skrivit på det sättet tidigare,
men jag gillar det.

Det är väldigt kul och trivsamt att använda
min tid till att skriva.
Vissa texter kommer att dyka upp här, andra är endast
till för mig själv.

Oavsett vart texterna till sist landar
är det ett finfint sätt att komma ihåg, komma framåt,
förstå och drömma.