Out of order. Hur vardagsgnissel stjäl energi och tid.

Glad i hågen, med gott om tid på mig, knallade jag in på stan i eftermiddags.
Ett ärende på Swedbank stod bland annat på min to-do-list.
Ni vet den där finfina automaten man själv sätter in kontanter till ett konto.
Det ärendet skulle göras på Swedbank.
Enkelt.
Tills jag insåg att automatens sedelinsättningsfunktion var ur funktion.
Jahapp, tog en kölapp och satte mig ned.
De 3 nummer jag hade före mig tog åtminstone 15 minuter att beta av.
En viss liten irritation drog över mitt annars glada sinne, men jag satt hyfsat
lugn och väntade på min tur.
Den turen skulle dock visa sig endast leda mig till ett stopp.
Det existerar ingen kontanthantering alls, så insättning med personalens hjälp fanns
inte som tjänst, fick jag veta.
Hon skickade mig till SEB:s kontor, för där finns en likadan insättningsfunktion.
Jahapp, knallade iväg till SEB, nu med lite mer skärpa i sinnet, irritationen hade
kommit att stegras en aning, men å andra sidan, jag behövde sätta in pengarna till ett
konto, så SEB:s automat kändes som ett finfin lösning.

Inne på deras kontor konstaterade kvinnan före mig i automatinsättningskön att automaten
slutat fungera.
Under tiden hon uppsökte personal testade jag med mitt kort i samma automat, med
samma resultat som damen före, nämligen ett meddelande på skärmen att mitt kort
inte heller fungerade.
Personalen kom fram till automaten, provade med ett annat kort, men konstaterade att
automaten inte fungerar och att hon skulle felanmäla den.
Jag tittade på kvinnan och förklarade att jag behövde sätta in pengarna på mitt konto nu.
Varpå hon förklarade att det tyvärr inte går.
Jag log och sa att något alternativ måste ju finnas eftersom både deras och Swedbanks
insättningsautomat för närvarande inte fungerar.
Nej, svarade hon, det gör det inte.
Jag tackade för mig och gick ut. Jag såg garanterat inte glad ut när jag lämnade SEB.

Väl ute, då gick säkringen.
Hela djävla irritationsgrejen tog överhanden.
Jag blev med ens så otroligt trött. Och ett antal svordomar gick på repeat i min hjärna.
Ska det vara så satans svårt att få sätta in pengar på ett konto?!
Tydligen.

Arg som fan for jag till mamma för att skälla av mig.
Hon löste, som vanligt, mitt problem genom att föra över pengar från sitt konto till mitt,
i utbyte mot mina kontanter.
Jag lugnade ner mig något, men känner liksom ändå ett irritationsgnissel.
Hela proceduren stal dyrbar tid för mig, det blev omständigt och gick alltså inte att lösa.
Eller ja, mamma stod för lösningen.
Det var givetvis våldsamt tacksamt, men ändå väldigt irriterande att det kan bli så fel
bara för att teknik inte fungerar, att allt liksom bara faller, det går helt plötsligt inte lösa.

Ruskigt irriterande vill jag tycka.
Och gnissel i tid eller sinnesfrid är något som jag absolut inte varken vill eller orkar
hålla på med just nu.
Det stjäl min energi.

Nåväl.
Jag ska sluta flänna för något som alltså redan är löst. 🙂

Nu har jag gjort helg.
I morgon drar Stina och jag mot Stockholm och en helg i musikens tecken.
Vi kommer att ha en toppenhelg.
Alice har redan nu flyttat ut på landet, och ska vara där ända tills på tisdag.
LillAlicen är vansinnigt saknad redan nu, och vi har alltså varit ifrån varandra en sisådär
dryg timme.
Hehehe, herregud vad hände, jag som gett mig fan på att inte fästa mig vid någon eller någonting,
någon fler gång i livet,

Nu ska jag andas lite lugnt och hitta tillbaka till mitt flyt.
Helg är det redan, och Stockholm med god vän står på schemat.
Det finns mycket att gilla med denna helg, och redan nu ska lite
avslappning få mig att komma i rätt stämning.