Shorts. I ordets rätta bemärkelse.

Jag har köpt ett par shorts.
Ett par ”riktiga” shorts.
Inte cityshorts, inte capribyxor.

Utan shorts som faktiskt visar en hel del av låret.

Jag provade dem.
De satt bra, såg riktigt snygga ut.
Jag gjorde affär.

När jag, lite senare visade dem för mamma, insåg jag helt plötsligt
hur ruskigt naken jag kände mig i dem.

Frågade mamma om jag såg ekivok ut.
(Ett ord som både hon och jag använder istället för dess mer använda
synonymer som vågad eller oanständig.)

Hon tyckte inte det. Hon tyckte de var snygga.

Själv undrade jag för mig själv om jag verkligen kan framföra mig i
ett par shorts, som visar så pass mycket av låret.
Shorts för mig, har tidigare inneburit capribyxor.
Byxor som slutar under knäet, nere på vaden.

Skillnaden är milsvid.
Åtminstone decimetervid.

Jag peppar mig själv i att det här är ett steg i riktning mot
att göra annorlunda.
För att få ett annorlunda, mer önskat resultat av liv jag vill ha.

(Med det inte menat att min nya riktning i livet ska vara en mer naken sådan,
nej, nej på inget sätt! Jag menar att jag inte vill känna begränsningar baserade på
hjärnspöken från förr.)

De finns packade i resväskan för helgen.
Om vädret tillåter, KANSKE jag tar på mig dem.