Skakad, inte rörd. Intressant!

Top of the morning vänner!
Regnigt och grått denna lördagsförmiddag.
Vad passar bättre då än att ligga i sängen och läsa om värme?
Exakt.
Alex Schulmans ”Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng
utan att bli det minsta trött”, har just påbörjats.
(Det är sannerligen en fasligt lång titel det där.)

Igår flyttade jag som bekant in på Casa Hawk.
Det var ett mycket trevligt sätt att spendera en hel fredag på.
Gott var det också.
Jajamän, mama Skoglys magmagi blev jag bjuden på.
Jag inser att jag aldrig har en aning om vad den kommer att smaka,
den där tuggan jag just har på min gaffel redo att stoppa i munnen.
Många gånger (läs; de flesta) blir jag totalt överraskad.
Jag menar, maten ser ut som mat jag skulle kunna laga själv.
Men rent smakmässigt använder hon sig av helt andra kryddor än mina kanske inte
helt kulinariskt yippee-ki-yay salt, svartpeppar och paprika.
Hon använder sig av mycket mer än så.
Vilket gör att det smakar så mycket mer än den mat jag själv lagar.
Till min stora förtjusning alltså!
Igår var det dragon som gjorde att jag frågade henne vad det var som fick
rätten att smaka som någonting jag inte lagat själv.
Det är sannerligen god mat jag äter när jag gästar Casa Hawk!
Och matlådan i min kyl kommer att göra mina smaklökar lika lycklig vid
ett senare tillfälle!

Till det såg vi fyra filmer under dagen och kvällen.
En lite annorlunda samling då vi avvek från hardcore rysare och lade oss
någonstans mellan rysare/sci-fi/drama.
En bra mix enligt mig.
Mina nerver pallade denna mix betydligt bättre än de rysare där jag tenderar att
lämna ett märke i mina byxor…

”Open grave”.
Titeln andas rysare.
Och var det till viss del.
Andra halvan av filmen fick den att uppgraderas till en riktigt bra film.
Virus. Förvirring. Undergång.
Det känns inte egentligen så främmande.

”The forgotten”.
Den kröp under min hud lite grann.
Filmer som handlar om hur vi manipuleras tankemässigt skrämmer mig.
Filmer som dessutom avhandlar att vi inte är ensamma, skrämmer mig också.
Det känns helt plötsligt inte speciellt sci-fi, utan hellre som fullt möjligt.
En film om en mammas kärlek till sitt barn värmer däremot massor.
Och Julianne Moore, den kvinnan är så underbart vacker.

”Antichrist”.
Lars von Trier.
Den mannen borgar för riktigt märkliga filmer.
Det pågår sannerligen annorlunda tankar i hans huvud.
I vilket fall.
Vi satt som två fågelholkar när filmens eftertext började rulla, så Erika googlade filmen.
Vilket snabbt visade att vi inte var den enda som undrade vad tusan vi just sett.
Flera personer hade tänkt till och analyserat ordentligt.
Efter lästa analyser förstod vi så mycket mer.
Och vi önskade att vi läst dem innan vi såg filmen.
Den kommer att ses om vid tillfälle.
För helt plötsligt var den inte så förvirrande längre, helt plötsligt kändes den bra.
Helt plötsligt fanns det sammanhang och en mening i den.
Skruvat och vrickat möjligtvis, eftersom jag inte ser på världen på det viset själv.
Men klart förståeligt. Och faktiskt klart bra.
Visuellt var den mycket vacker. I allt det skruvade.
Tycker jag.

”The happening”.
Även denna film andas undergång.
När det oförklarliga leker med oss.
Får oss att röra oss mot utrotning.
Klart obehaglig.
Klart bra.

Med andra ord, vi såg många bra filmer igår.
Vi åt väldigt god lunch och middag igår.
Vi pratade en hel del igår.
Vi skrattade en hel del igår.
Hahahaha jajamän, pizza med touch av Ian Fleming till franskans betydelse för det svenska uttalet
förlängde utan tvekan våra liv med åtminstone ett par år.
Vilket kanske var tur med tanke på att vi närmar oss de 40.
Då känns ett par extra år hyfsat välkomna!

Fredagen kunde inte ha spenderats på bättre sätt.
(Om jag inte befunnit mig på en inomhuskonsert med Rammstein möjligtvis…)
Those Skoglys… de är folk man liksom bara tokgillar.

Lördag idag och planen var att åka till stugan.
Den planen har dock gjorts om denna lite grå och regniga dag.
Jag blir kvar i stan i stället.
Det blir bra det med.
Tacos till middag blir det likafullt, så redan nu längtar jag tills klockan
slår middag.
Märkligt att man aldrig ledsnar på den rätten!

Och nej, någon Eurovision song contest blir det inte tal om.
Oavsett vart jag befinner mig, stugan, stan eller någon annanstans.
Den tävlingen är inget alternativ oavsett.
Hahaha, nej hörrni, där går gränser för vad jag faktiskt fixar i musikväg.
Men självklart hoppas jag att Sanna Nielsen kickar ass och tar hem segern!
Givetvis!
(Och kanske, men bara kanske, återfinns jag i soffan, framför tv:n, glatt stampandes takten
till musik och scenframträdanden jag aldrig skulle erkänna att jag gillar.)
Det ni!

Låt oss alla ha en härlig lördag!