Skit som skit? Absolut!

Detta inlägg gör mig förbannad att skriva.
Helt enkelt på otroligt pissigt humör.
Eller inlägget i sig må då fasen vara hänt, men dess innehåll och betydelse
får mig på totalt värdelöst humör.

Jag ska nämligen göra något åt mitt lika pinsamt som idiotiska beroende av
Mentos fruit core.
Ja, tuggummit alltså.
Vi snackar alltså inte godis, cigaretter, snus, alkohol eller kokain.
Utan TUGGUMMI.
Vi snackar tuggummi.

Jupp, så är det alltså ställt.
Jag missbrukar de små rackarna.
2-3 påsar per dag, tuggar jag i mig.

Det är av vikt att det får ett slut.
Plånboken, tänderna och magen skulle vara mig evigt tacksamma om jag la av.

Men, grejen är att jag inte vill sluta.
Jag vill fortsätta att mystugga när jag bloggar, ser film eller bara tar det lugnt.

Jag använder dessa på precis samma galna sätt som jag
förr åt godis, fika, snacks och annan dynga

Här snackar vi skit som skit.
Det är absolut ingen skillnad.
Mitt beteende och behov är detsamma.

Jag har slutat ett tjugotal gånger tidigare med dessa Mentos fruit core.
Det har aldrig lyckats.

Vad blir annorlunda denna gång?
Ingen aning.
Men om jag fixar idag kanske det går lite lättare i morgon.
Ännu lite lättare i övermorgon.
Jag vet inte om jag tror på det själv.
Men jag behöver göra ett försök.

Kvällen är värst.
Ibland har jag klarat mig till klockan 21 innan jag drar iväg på affären.
Så det är först när de har stängt, alltså vid 22-tiden som jag är safe.

Hur fan ska jag klara mig tills dess?!
Särskilt när jag kommer att spendera hela kvällen på stan.
Ica inne på Vintergatan ligger otroligt lockande till.

Herregud.

Jag har tänkt köpa en spargris av modell som tilltalar mig.
I den ska jag lägga de pengar jag inte lägger på just denna typ av tuggummi.
Kanske blir det ett peppande steg i ledet att fixa detta.
Jag vill tugga dessa NU.

Lobotomi kanske är på sin plats, likafullt.