Snacka om mysigt, att gå och lägga sig fast man inte är riktigt redo att sova än.
Att ligga vaken, känna hur avkopplad man är, och bar låta tankarna vandra.
Jag borde göra det mer ofta.
I vanliga fall lägger jag mig först när jag vet att sömnen är mycket nära.
Totalt njutbart att ligga i sängen och endast vara semi-trött
Är i föräldrarnas stuga nu.
Trivs bra.
Vi har olika rutiner och sätt att göra saker och ting på. Vilket inte är
några problem alls.
I vissa lägen blir det mer tydligt än andra. Att vi har olika rutiner alltså.
Men några bråk blir det inte.
Än så länge.
Vi krockar sällan.
Största friktionen blir i de lägen då mamma glömmer bort att jag strax blir 39 år.
Å andra sidan lär jag vara barn i hennes ögon lika länge som hon är mamma i mina.
Jag gissar jag kan leva med det.
Vi läser av varandra på ett lätt och ledigt sätt.
Härom dagen skrattade mamma när jag kom gåendes inomhus.
Hon sa att hon hörde på stegen att var irriterad.
Vilket jag också var.
Däremot visste jag inte att det hördes på mina fotsteg.
Mamma sa att det är helt omöjligt att missa. När jag är irriterad.
Jag går i någon typ av rask takt och riktigt stampar ner hälarna i golvet.
Där ser man, jag var helt säker på att jag dolde min irritation.
Tydligen inte.
Vansinnigt vad detta inlägg blev ett sömnpiller.
Ps, den surdeg till uppgift jag nämnde i förra inlägget är inte utförd. Fan.
Men imorgon så… Ds.