Så kom äntligen dagen. Den där som låg hundra år framåt i tiden.
Eller ja, snarare fem veckor, om man ska vara petnoga.
Mamma kom med andra ord hem från Nya Zeeland där hon hälsat på Vickan med
familj under nästan fem veckor.
Det var så härligt att se henne igen, jag har längtat mycket efter henne.
(Men jag hade glömt bort hur otroligt liten och bräcklig hon ser ut.)
Vi har ätit middag tillsammans i afton, hemkomsten firades även med
lite gott bubbel, en väldigt trevlig och god afton.
Kan tänkas att det enda som just nu skiljer mig från sänggång är ett avsnitt av
”Hannibal” tillsammans med en skål glass.
Låt oss alla ha en finfin onsdagsafton.
Hahaha jag dööör, den här är precis lika rolig varenda jäkla gång!
(Dag 2 av 100.)