Vi hänger.
Vickan och jag.
På ett sätt som får mig att må grymt bra.
Som man kan göra när man känner någon väldigt väl.
Vi har en viss artighet med varandra, men framförallt
en varm och trygg familjestabil känsla.
Vi gillar varandra.
Vi är olika, hade vi inte varit syskon hade vi troligtvis
inte gjort varandras bekantskap.
Så olika är vi.
Jag gillar den jag är, när jag är med henne.
När jag inte fastnar i grubblerier huruvida jag når min potential
eller inte.
De tankarna är inte närvarande på något sätt för tillfället.
Vilket är skönt.
I helgen hänger vi bara med varandra.
Enkelt och okomplicerat.
Kusinbarnet K är också med, vilket är precis lika kul
som alltid.
Han är trivselfaktor på hög nivå.
Samt en förträfflig slagpåse till Jörgen.
Jag trivs.
Jörgen, kusinbarnet K och Vickan, människor jag gärna
spenderar min tid med.
Mina vänner, ha överseende med mina radbrytningar,
som kanske hamnar lite oväntat till.
Jag, i egenskap av en teknikens icke-pionjär, är glad
över min mobiltelefons alla möjligheter, däremot behärskar
jag dem på ett sätt som lämnar en hel del att önska.