Jag stod upp, sjöng ihop med 55 000 andra människor.
”Born down in a dead man’s town
The first kick I took was when I hit the ground
You end up like a dog that’s been beat too much
Until you spend half your life just covering up”
Första versen till Bruce Springsteens ”Born in the USA”.
Det skulle dock visa sig endast ske i min fantasi.
För när det kom till Bossens andra spelning på Friends arena i helgen,
då fanns den inte med bland låtarna.
Han är känd för att variera sina konserter och helgens sådana var givetvis
inga undantag. Till min besvikelse.
För ”Born in the USA” var inte med på lördagen, endast på fredagen.
Förutom den lilla twisten, var konserten riktigt bra.
Vilket framträdande.
En hel armada liksom, Bruce Springsteen and the E Street Band.
De hade fest på scenen. Upplevde jag som publik.
De roade oss, de roade sig själva och de roade varandra.
Förvisso är jag inget egentligt fan av Bruce Springsteen,
men har länge velat uppleva honom live.
I helgen hade jag chansen.
Och nöjd är jag. Jäkligt nöjd.
Visst, jag kunde inte sjunga med i speciellt många låtar, men det spelade
ingen roll, jag smälte i finfint.
Jag blev överraskad och glad när de körde ”Radio nowhere”, min
favorit, då fick jag äntligen användning för mina röstresurser.
(Fast jag tänker i stilla sinne att de journalister som gått bananas i sina tidningar
om sina upplevelser av konserterna borde hänga med på en AC/DC eller Maiden spelning.
Då kommer de att veta hur galet ösigt det kan bli. På riktigt. De behöver inte vara fans
av ovan nämnda, utan bara se hur publiken förvandlas till en kokande kittel av energi.)
Det blev en hektisk vistelse i Stockholm under ett dygn.
Stan hann göras, matställen hann gästas och en konsert hann upplevas.
Sedan var det sömn och flyg hemåt.
Jag sitter lite lojt i soffan denna afton.
Har lite svårt att hänga med själv.
Det är lätt att tappa rutinerna. De jag behöver för att må bra och
vara i balans.
Ena helgen och halva veckan i fjällen, några dagar senare
en blixtvisit till vår huvudstad.
Mycket trevligt. Men jag hinner inte med mig själv här.
Hur det går i mina försök att få bukt på mitt tuggummimissbrukande?
Ehrm, jag återkommer till det.
Kanske.