Alice och Cicci, två slagna hjältar delar på soffan i afton.

Äntligen kwella!
Vilken dag hörrni, vilken dag!

Den har verkligen varit intensiv.
Jag har gillat den, från början till slut.

Den har innehållit mycket Klinikarbete idag.
Både mitt Lag och Affektskolan har stått på schemat idag.
Efter det blev det hundträning i form av en introduktion till hur
klickerträning fungerar.

Träffen med mitt Lag var suverän, precis som alltid.
Idag var den lite annorlunda, men väldigt lärorik.
Jag lyssnade och tog in.
Det var teori blandat med praktik.

Efter det handlade det om skam på Affektskolan.
Det är en knepig affekt.
Den förlamar nämligen.
Jag lever med skam alldeles för mycket och för nära inpå mig.
Den har absolut mildrats, med mitt Lags hjälp, men den finns där,
alldeles runt hörnet.
Det går utan tvekan framåt, vi jobbar aktivt med att få bort den.
Dagen idag på Affektskolan påminde mig om hur långt jag kommit då det
gäller just denna skam.
Oerhört lärorikt och intressant.
De senaste månaderna har gjort storverk för mildrandet av skammen.
Tacksamt och väldigt lovande inför framtiden.

Några bitar är fortfarande väldigt skamfyllda, de är under bearbetning.
Målmedvetet arbete kommer att leda till att den skam som fortfarande gör mig liten och
handlingsförlamad, på vissa områden, försvinner.
I det närmaste åtminstone.
Vilket är klart godkänt för mig.

Sedan har jag även fått ett absolut lysande tillfälle till att lära mig grunderna
till klickerträning med Alice.
Lyckliga jag.
Jag är så glad över att jag fick chansen att träffa professionella människor som
erbjöd sig att visa mig grunderna.
Jag fick två timmar alldeles bara sådär.
Ingen kunde ha blivit gladare än jag.
Eller, hold it, jag blev lite bestört också.
För nu stod det klart hur skrämmande lite jag kan, vet och förstår om hundar.
Alla ”tänk om?” invaderade min hjärna för ett ögonblick.

Nu i afton tänker jag precis tvärtom.
Haha, jajamän, hela hundgrejen är sprillans ny.
Klickerträning är om möjligt ännu mer nytt.
Och det känns kul. Det känns jättekul alltihop!
Det är okej att det tar tid. Alice och jag går framåt ihop.
Dagens kurs har fått smälta in.
Jag känner mig otroligt inspirerad av dagens övningar.
Hela grejen med hund känns bara så rätt.

Vilken måndag.
Sängen kommer att kännas fantastiskt skön just i kväll.

Det här inlägget postades i Prunkande rappakalja. Bokmärk permalänken.

5 svar på Alice och Cicci, två slagna hjältar delar på soffan i afton.

  1. Hondjur skriver:

    Detta gör mig glad. Jätteglad!!
    Hoppas du får sova gott nu!
    Kram!

  2. Stina S skriver:

    Så roligt

  3. Stina S skriver:

    Då kanske du får lära mig om klicker för det har jag aldrig provat

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *