Alla sätt är bra, utom de dåliga. Fast de duger de med.

Det här med få samma resultat med olika tillvägagångssätt.
Är åtminstone för mig frustrerande.
Eftersom jag har en tendens att tycka att mitt sätt är det bästa sättet.

Ibland blixtrar det dock till, och jag inser att andra har ett mycket
mer effektivt och klokare sätt att göra något på, varvid jag ändrar mitt sätt.

Senast jag blev uppmärksam på våra olika sätt var alldeles nyligen.
Och det visade sig i en mycket enkel och vanlig situation.

Nämligen att skära gurka i tacos-lämpliga bitar.

Jag stekte köttfärs, medan mamma stod bredvid och jobbade med grönsakerna.
Jag iakttog hennes sätt att skära gurkan.
I mina ögon verkade det både omständigt och tidskrävande.
Varvid jag berättade hur jag brukar göra.
Jag berättade det för henne eftersom jag ansåg att mitt sätt att skära gurkan
är mycket bättre än hennes sätt.
Hon svarade mycket diplomatiskt, att jo det lät effektivt.

Min gissning är att hon i fortsättningen kommer att skära gurkan på precis det sätt
hon alltid gjort.
Eftersom hon kommit fram till att det passar henne bäst.

Med det sagt, vi delar gärna med oss om tips och erfarenheter från vårt eget liv,
och, åtminstone jag, kan ibland förundras hur den andra inte följer mitt exempel,
eftersom det är så bra.
Jag missar liksom totalt att den andra gillar sitt sätt att göra det på.
Det har inget med mitt sätt att göra det på, utan är så enkelt att det faktiskt passar
den andra mycket bättre.
Då spelar det absolut ingen roll vilket av sätten som är mer effektivt, snabbare, klokare,
roligare, eller tja, vad det nu kan vara.

Jag tänker att vi gillar att göra saker och ting på vårt eget sätt.
Med, som sagt, en glimt här och där, då man faller pladask för någon annans
sätt att göra saker och ting, och alltså ändrar sitt eget sätt, förekommer det med.

Det här återspeglar sig i alla de möjliga och omöjliga situationer.
Ibland är jag den som berättar om mitt sätt, och ibland är jag den som får berättat någon
annans sätt för mig.

Jörgen berättade häromveckan, när vi hängde tvätt ihop, hur jag skulle hänga tvätten.
Jag tittade på honom lite förbryllat och meddelade honom att jag inte är helt obekant
med att hantera tvätt heller.
I slutändan gjorde vi på hans sätt.
Jag har lärt mig genom åren att ta diskussioner där de spelar roll, och låta bli
där de inte spelar någon roll. Kanske var detta ett sådant fall, eftersom jag valde
att göra på hans sätt, vem vet?

Nästa gång det var dags att hänga tvätt, gjorde jag på mitt gamla vanliga sätt.
Inte för att hans sätt är dåligt på något vis, men jag tycker att mitt sätt är bättre.

Nästa gång vi hänger tvätt ihop, ja då kommer jag förmodligen att göra på hans sätt,
för det är inte speciellt viktigt att det görs på mitt sätt, för resultatet blir detsamma
i slutändan, nämligen torr tvätt.

Det är mer trivsamt att göra på hans sätt än att få en lektion i hur man hänger tvätt.
När man, som jag, är 38 år.

Haha, nejdå, men jag hoppas ni är med på poängen här.
Eller vänta, har jag ens någon poäng med detta inlägg………………?

Jo givetvis har jag det.
Nämligen, se på hur jag gör saker och ting och imponeras, ta efter och låt er inspireras.

Eller så gör ni på precis vilket sätt ni finner bäst, ert eget, någon annans, eller ett
hopkok av olikas sätt.
Fokus är riktat mot det resultat vi vill ha, och vägen dit får gärna vara så trivsam som möjligt.
Sedan är det som vi sa på skolgården för 100 år sedan i samband med att spela kula:
Alla regler gäller, det är bört.

Det här inlägget postades i Prunkande rappakalja och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *