Att äga istället för att ha till låns.

Alice är min.
She. Is. All. Mine.
Nyss var hon min, fast ändå inte.
Nu är hon min, på riktigt.

Tills idag har jag haft henne på foder. Dealen vara att under 1 år ha det så.
Om jag efter det året tyckte att det fungerade bra skulle jag få bestämma
om jag ville behålla henne eller inte.
Var fallet så att jag ville behålla henne skulle ägarpapperna skrivas över på mig.

Jag visste redan från dag 1 att jag ville behålla henne.
Och då var det frustrerande att liksom bara ha henne till låns.
Absolut att jag fick kalla Alice för min, Gina var väldigt tydlig på den punkten.
Men att äga eller ha till låns är två helt skilda saker, då det gäller att knyta an.
Åtminstone för mig.

Idag skrevs ägarpapperna över, Alice är min.
Inte bara lite min, utan helt min.
Jag har haft henne i snart 3 månader, och nu är hon min.

Det gör mig väldigt glad. Väldigt lycklig, till och med.

Nu har jag en helt annan trygghet.
Den är svår att förklara.
Nu kan ingen ta ifrån mig Alice.
Händelser och situationer i livet skulle givetvis kunna leda till att hennes
och mina vägar skiljs åt.
Men ingen människa kan ta henne ifrån mig nu.

Nu kanske jag vågar knyta an till henne på riktigt.

Under min Stockholmsresa var Alice på semester i sitt gamla hem, hos Gina, Callan
och Ida. Och Tarja, inte att förglömma. Den glada och supergoa Leonbergervalpen.
(Kanske inte så konstigt att Alice har sovit i stort sett hela dagen. Det tar på
krafterna att ha roligt.) 🙂

Det ledde till att samtliga i familjen gjorde ett avslut med henne.
Hon är inte längre den hund hon var när hon bodde med dem.
Hon har präglats av mig, och blev smulans annorlunda för dem.
Gina har länge varit klar med Alice, och nu blev även Callan det.
Vilket känns bra för mig.
Det var precis så jag ville att Alice ägarbyte skulle gå till.
Att de känner sig klara med henne, och att hon är hjärtligt välkommen att vara hos
dem om jag ska resa bort eller bara behöver en liten hundpaus av någon anledning.
Det känns mycket bra.
Det är ett tryggt upplägg.

Och ingen kunde ha blivit gladare än jag när Gina frågade mig tidigare idag om
vi skulle skriva över Alice på mig redan nu.
Vilket vi alltså har gjort i afton.
Papperna är undertecknade. Alice är min på riktigt nu.

Det har vi firat med ett smaskigt grisöra.
Eller ja, åtminstone en av oss har firat med ett smaskigt grisöra.
Den andra av oss har julbakat.
Jag inser efter avslutat julbak att jag skulle kunna döda för några skivor mjuk pepparkaka
och ett glas iskall mjölk.
Tre husmans med keso, ost och paprika gjorde inte tricket, tro mig.

Jag kommer att släcka lamporna här hemma om precis 5 minuter.
Jag ska endast kissa en sista gång för kvällen, sedan är det raka spåret mot sängen.
Idag har varit en intensiv dag.
Den har innehållit väldigt positiva upplevelser.

Vilket leder till att jag säger ”god natt” precis nu.

Schlafen sie gut, bitte.