#blogg100. Och SM-guld.

Låt mig börja inlägget med att tacka för den positiva responsen efter gårdagens inlägg.
Tack alla, ni är fantastiska!

Som jag berättat tidigare är jag med i en utmaning för oss som gillar att blogga.
#blogg100.
Utmaningen innebär minst 1 publicerat inlägg per dag.
100 dagar i rad.

Jag gillar det.
Jag har varit med tidigare.
Och det är kul.
Förra åren har det varit lättare eftersom jag då bloggade 1 inlägg per dag i vilket fall,
utmaning eller inte.
De senaste 8 månaderna har jag liksom legat av mig.
Där jag sedan före jul i bästa fall klämde ur mig 1 inlägg per vecka.
Men jojomänsan, jag är med än. Och jag kommer att vara det ända tills dag 100 är nådd.
Det är roligt. Jag funderar väldigt mycket bättre när jag bloggar.
Ni vet, strukturerar tankar, åsikter och allt där emellan.
Vissa inlägg blir mörka, djupa och ledsamma. Kanske arga också.
Andra inlägg är så rosa som de kan bli. Fyllda med ord och meningar som bara roar mig.
Svart nonsens & prunkande rappakalja at your service, med andra ord.

Det bästa med denna utmaningen (förutom att jag äntligen får igång hjärnan på det sätt
jag vill) är de andra deltagarnas inlägg.
Det finns sannerligen mycket intressant folk där ute.
Folk som skriver om livet, som skriver om specifika situationer, som skriver om
sina intressen, som skriver om sina arbeten.
Som utmanar, som skämtar, som gråter, som informerar.
Jag får upp de nya inläggen på min Facebook.
De som väljer att publicera dem på ”#blogg100”-sidan alltså.
Det kommer en hel del inlägg i mitt flöde.
En del, rätt många faktiskt, fångar mitt intresse.
Jag surfar runt på en hel del nya bloggar. Läser spännande, roliga och helt galna inlägg.
Får tårar i ögonen av andra.
Det är sannerligen väldigt många här ute som skriver fantastiskt bra.
Som jag fastnar för. Av olika anledningar.
Det är sannerligen toppen!
(Och väldigt frustrerande de dagar då tiden inte räcker till att läsa allt jag
skulle vilja läsa.)

Och i afton hörrni, då drar slutspelet i hockeyn igång för Skellefteås del.
Det är nu stan börjar koka. På allvar.
Jag som totalt hockeyointresserad följer givetvis det hela.
På mitt lite dämpade sätt där jag ibland håller koll på målen under match, och
alltid läser rubrikerna i tidningarna.
Ointresserad eller inte, det är min stad det handlar om.
Klart jag supportar det som gör min stad glad!
Det är nu vi tar SM-guld! Igen!

Go SAIK!