Dagen med guldkant.

Vissa dagar är lite mer förgyllda än andra.
Idag har sannerligen varit en sådan.
Tack och lov, för det har varit en sisådär dag,
då jag varit allmänt off och lite under isen.

Första händelsen inleddes på julaftonen redan,
och idag tog jag den snäppet vidare.
Jag fick sängkläder i julklapp, förstår ni.
Jag är verkligen en riktig sängklädes-älskare.
Jag ryser vid bara tanken att ligga i sängkläder som inte
är i min smak.
Det spelar ingen som helst roll om de är nytvättade.
Nej, mitt sängklädsälskande har fler krav än renhet.

Nämligen att de ska se vackra ut.

Vackert i det här fallet är, precis som i alla andra fall,
är givetvis något som ligger i betraktarens ögon.

Jag kan inte sätta fingret på hur vackra sängkläder ser ut.
Det kan vara oerhört varierande, däremot vet jag precis
när jag ser sådana som kvalar in till titeln ”vackra sängkläder”.

Sådana fick jag alltså i julklapp.
Den härliga händelsen som förgyllde min dag var alltså att tvätta dem.
Så jag kan bädda rent med dem i morgon.
Rena vackra sängkläder, det är fantastiska saker det.

Händelse 2 står min goda vän Stina för.
Av henne fick jag hudvårdsprodukter idag.
Rengöringskräm, dagkräm och nattkräm.
Precis sådant som får mig att bli sådär fånigt lycklig.
Hon gav dem till mig på det där myscoola sättet, som bara hon har.

Det visade sig även att vi är precis lika förtjusta i den typen av produkter.
Så vi förstod varandra mycket väl när vi målade ut texten
om hur härligt det är att ha nya produkter i badrumshyllan.
Att de inte nödvändigtvis måste användas, nej då, endast
deras blotta närvaro höjer feelgood-faktorn med flera snäpp i ett badrum.

Händelse 3 dök upp helt oväntat och mycket välkommet i afton.
Var bjuden på middag hos mamma och pappa.
Trött som f*n ålade jag mig uppför trapporna i trapphuset,
gick och tänkte att jag verkligen kände mig alldeles för trött
för att fixa att umgås. Men eftersom jag tackat ja, var det bara
att pallra sig dit.

Kom uppför sista trappavsatsen till deras dörr.
Då ser jag att mamma tänt ljusen i de 2 vackra ljuslyktorna hon
ställt ut i trapphuset.
För min skull. För att hon visste att jag skulle komma.

Om någon hade filmat mig, hade åskådarna fått se mig
växla från en trött jag med släpande gång, till en leende jag,
som helt plötsligt tog de sista trappstegen väldigt lätt.

Jag blev så hjärtligt glad, att jag log rakt ut i tomma intet.
Innebörden av de tända ljusen tog bort all trötthet och
irritation rakt av.

Med det sagt, fasen vad lyckligheten spratt till hos mig idag.

Tack!