Har ni tänkt på hur förvirrad man känner sig då man upptäcker något
nytt hos någon man känner.
Och får veta att det nya på inget sätt är nytt.
Tvärtom, det har inte varit nytt på 2 år.
Det vill säga de 2 senaste åren vi setts.
Först blir man förvånad. Överrumplad liksom.
Sedan titta man på den andra, för att se när denne ska avslöja att
det bara var ett skämt. Klart det är nytt.
När skämtet uteblir kommer tvivlen.
Vi har träffats massor med gånger, inte hade du dessa tapeter då.
Jodå, försäkrar den andre, det är 2 år sedan jag tapetserade om i köket.
Där sitter man alltså, ihop med känslan av förvåning, skepsis, och
allmän förvirring.
Och försöker ta in att jag faktiskt missat att det varit omtapetserat de
sista 15 gångerna jag hälsat på.
Inte utan att man känner sig en smula fånig, för att inte tala om
ouppmärksam.
Det där hände för inte så länge sedan.
Inte angående en tapet dock.
Utan det var min näsa som stod för förvirringen.
En av Missenträsks finest var på besök, som många gånger tidigare.
Vi satt och småpratade när han plötsligt frågade mig,
men, vad har du gjort i näbben?
Jag undrade vad han menade, tänkte att han syftade på herpesutbrottet
som då var inne i blod/sårskorpeperioden.
Han fortsatte dock med, när gjorde du den där?
Aha, nu föll polletten ned för mig.
Han syftade på septumpiercingen jag har, och som jag haft de senaste
2.5 åren.
Vi gick igenom ovan nämnda stadier.
Han skrattade och skakade på huvudet, och sa med övertygelse,
att nej, den där är ny. Den har du inte haft tidigare.
Jag kunde dock berätta för honom att den Degermaska näbben
är som den varit de senaste dryga 2.5 åren.
Intressant fenomen det där.