Design by Satan.

Det finns en hel del jag inte är uberförtjust i här i världen.
En av dessa saker gör sin förträfflighet påmind dessa kalla mornar.

Nämligen långkalsonger.

Jag klarar inte av dem.
Och ändå kan jag inte leva utan dem såhär års.

Är de tajta då känner jag mig strypt, alternativt som en stoppad korv.
Sitter de löst korvar de sig under de vanliga byxorna.
Liksom hur jag än gör är de bara vedervärdiga.

Och det riktigt djävliga är att alternativet, alltså att låta
dem ligga kvar i garderoben, är snäppet sämre.

För då fryser jag.
Och det finns absolut inget jag gillar med den känslan.

Alltså går jag omkring i mina långkalsonger och känner mig som en stoppad korv,
eller som om jag just blivit svald av en orm.
För hur det än är, så föredrar jag dem tighta istället för fladdriga.
Men å andra sidan, det är liksom det där valet där inga vinnare finns,
ni vet, pest eller koleravalet.

Det enda jag vet är att jag verkligen inte blir en glad person när jag fryser.
Alltså är det långkalsonger som gäller, lika fullt.

Ja, jag vet att jag sticker ut hakan här.
Efter gårdagens klagande där det eskalerade lite snabbt från ett tämligen oskyldigt
inlägg om torra händer, till att stegras till en havererad Golf, borde jag kanske vara
lite mer försiktig i mitt klagande.

Men näeeeee, jag kan bara inte hålla detta inom mig.
Jag och långkalsonger, vi har ett synnerligen komplicerat förhållande.
Vi gillar inte varandra, men kan heller inte tänka oss livet utan varandra.
Nåväl.

Nu Hufvudsaken, för träff med bästaste Katta.
Helt ny frisyr kan tänkas bli resultatet av vårt möte.
Spännande.

God fredagsmorgon på oss alla!