Jag konstaterar lite krasst att nu när jag är i en förfallande
ålder, ägnar jag i princip noll tid till att peela, lägga ansiktsmask,
göra hårinpackningar och andra goda gärningar för hud och hår.
Det här med hudrengöring i största allmänhet fungerar, i bästa fall,
skitdåligt.
Eftersom jag inte sminkar mig, blir det inte naturligt att rengöra
och återfukta ansiktet på kvällen.
Vilket jag borde göra. Och köra med nattcreme.
Samt morgonen efter givetvis tvätta och använda dagcreme, med spf.
Nu sträcker sig mitt rengörande och insmörjande till de gånger
jag duschar.
Det är nu det är tänkt att jag ska berätta för er att jag duschar
varje morgon.
Vilket jag inte gör. Pinsamt, men ack så sant.
Och gör jag det inte, ja då rengörs inte min hud heller.
När jag var i åldern, säg 14-20 år, då gjorde jag sådant regelbundet.
Det var kul.
Nu är det också kul.
Men jag har liksom hamnat på latsidan då det gäller hår/kroppsvård.
När jag behöver det som bäst, i dessa förfallande tider, då struntar
jag i princip i det.
Det finns för alltid med på min lista över saker jag vill förbättra.
Att skaffa bättre rutiner för hudvård och hårvård.
Bättre rutiner för kroppsvård, rätt och slätt.
I den här takten så blir det ingen förändring gjord.
Jag kan skärpa till mig och fixa det några dagar i rad,
innan jag återgår till att inte göra det längre…
Just nu sitter jag, på bästa sändningstid, och tänker att jag borde
plocka och färga mina ögonbryn i afton.
Det är inte svårt, det tar inte lång tid och resultatet blir bra.
Förvisso att jag verkligen avskyr plockningsmomentet,
men det är fortfarande många bra anledningar som drar åt samma håll.
Fast kvar i soffan sitter jag, som om den vore min allra bästa vän.
Kanske borde jag gå till spegeln och titta mig ordentligt i ansiktet.
Bara den upplevelsen i sig, borde rimligtvis skrämma mig till att göra slag
i saken och skaffa mig nya rutiner.
Utan tvekan.