Vissa dagar finns den i överflöd.
Andra dagar lyser den med sin frånvaro.
Sedan finns det dagar av kombinationer.
Då det både finns och inte finns.
Ork, alltså.
Min dag så långt har varit en av dessa kombinationsdagar.
Förmiddagen absolut sprakade av energi.
Medan eftermiddagen är helt dränerad på densamma.
De tillfällen det finns energi i överflöd känner jag mig
otroligt lycklig.
Jag känner mig levande. Jag känner mig stark.
Jag förvånas alltid när orken försvinner.
När jag blir sittandes, stirrandes, utan att orka förflytta mig ens.
Jag blir ledsen. Kanske lite rädd.
Börjar fundera om det är något fel på mig.
Varför jag inte är pigg. Levande.
Det enda jag tänker på är att vila, att sova ett tag.
Jag vet inte vad som fattas.
Maten är under kontroll. Jag får i mig alla mål.
Samt extra proteinpulver.
Jag motionerar inte mer än jag ska.
Ryggen gör inte ont, så den tar ingen energi längre.
Det får mig att lite bekymrat fundera på varför min
ork kommer och går, som den gör.
De dagar jag har kraft och livslust, då ser jag till
att få saker gjorda.
Jag ser samtidigt till att vila.
Jag har lärt mig att vila och återhämtning är bra, även
när orken är på topp.
När orken tar slut är jag inte längre glad.
Den försvinner, och tar mitt humör med sig.
På något vis.