Det ligger i luften.

Vi går vidare i ämnet; saker som har attraktionskraft på mig.

Något som jag går igång på varenda gång är god lukt.
Ihopskrivet.
Godlukt, alltså.

Tvål, deo, hudlotion eller parfym, spelar absolut ingen roll
i vilken form det kommer i.
Luktar det gott, då känns det inombords för mig.

Jag promenerar gärna på morgonen.
Och på morgonen möter jag många som luktar gott.
Nyduschade eller bara allmänt fräschade människor.

På vintern märks det givetvis inte på samma vis.
Vi är alla för påbylsade med varma vinterkläder,
för att någon doft ska kunna sprida sig.

Men de årstider vi inte är fullt så påklädda, då doftar det.

Den doft jag pratar om är den mjuka, smekande doften som blir
när man luktar lagom mycket.
Inte för mycket, men tillräckligt mycket för att vinddraget
ska kunna fånga doften och låta den möta mig.

När någon passerar mig med cykel kommer doften en liten bit efter mötet.
De gångare jag passerar, de luktar i samma ögonblick vi möts.

Ibland luktar folk så gott att jag nästan sluter ögonen för en sekund,
och bara andas in deras doft.

Det får mig att le.

Jag luktar liksom på alla jag möter.
Förtrollas, när jag passeras av en god doft.
Spelar ingen roll om det är manligt eller kvinnligt kön på
den som passerar mig och doftar underbart.

Jag förtrollas oavsett kön.

Passeras jag av en synnerligen god doft, tittar jag på
personen lite extra.
Ser alltid något som jag finner attraktivt just då.
Inte för att personen är mer attraktiv än andra i mina ögon,
nej, det var doften som fångade mitt intresse.
Att titta på den andra lite extra, att stanna med blicken tillräckligt
länge för att se det attraktiva med just denna människa.

Det kan vara en man i 70-års åldern lika väl som en kvinna i min egen ålder.

Det får mig att bli på oerhört bra humör.
Jag blir glad helt enkelt.
Vänlig till sinnet.

Jag tycker om att lukta gott själv.
Tycker om att känna lukten av min hudlotion eller parfym.

Det får mig att känna mig glad.
Det får mig att känna mig ren.
Som människa.