En bekant pirrande tvärnitade min behagliga morgon.

Mitt behagliga halvslumrande nyss fick ett abrupt slut.
Tänk er den tecknade filmens tvärnit.
Precis så blev det för mig.

Från behagligt varm, lagomt mosig, halvsovandes under täcket,
till klarvaken och irriterad på en tiondels sekund.

Jag kände nämligen det bekanta pirrandet och stickandet på min överläpp.
Låg en sekund till, innan jag var helt säker på min sak.
Förde mitt pekfinger över amorbågen för att bekräfta.

Jajamän, ett herpesutbrott är i sin linda där.
Herpes.
Dessa djävliga blåsor och munsår som dyker upp någon enstaka gång per år.

Lika missprydande som ont.

Jag får det alltid på precis samma ställe på läppen.
Har haft det sedan 13-års åldern.
På den tiden behandlades det med tandkräm, för övrigt.

Dyker upp någon gång per år, alltid lika ovälkommet.
Förkylning eller stress är den utlösande faktorn i mitt fall.
Med andra ord, inte helt otippat att det dyker upp just nu,
med tanke på min pågående förkylning.

Hur som helst, idag finns betydligt mer effektiva grejer att använda än tandkräm.
Salvor, som är mest kletiga och dyra finns.
Samt min absoluta favorit, munsårsplåster.

Jag har alltid ett gäng munsårsplåster i min väska.
Dock har jag, efter senaste, och mycket ofrivilliga, yoghurtbadet av väskan,
glömt införskaffa nya plåster.
Vilket betyder att jag inte har några. Hemskheter!

Har en tub Vectavir från när Adam var länsman, som får duga tills jag
köpt plåster senare under dagen.

Så med det sagt, nu följer några dagar med allmänt ful och smärtsam överläpp.

Om vi träffas på stan är ni, i förväg, förlåtna om ni råkar fastna i ett stirr angående min
finfina blåsa och lämpligt irriterat röda läpp som klädsamt täcker sisådär halva mitt ansikte.