Ett vackert land att fira.

Idag är det, som de flesta av oss vet, vår nationaldag.
Då vi svenskar alltså firar vårt vackra och underbara land.

Eller firar och firar, de flesta är nog mest glada över att vara lediga mitt i veckan.
Kanske en del rent av tagit ledigt fredagen också, och gör en riktig långhelg.

Jag är helt övertygad om att många av oss drack gott och alkoholinnehållsrikt igår,
men om det var för att fira Sverige, det låter jag vara osagt. 🙂

Jag tycker på ett sätt att det är synd att vi inte firar lika
passionerat som grannlandet Norge.
De verkar ha en alldeles underbar folkfest den 17 maj.

Den stämningen känner jag inte av på något vis.
Utan vår fasadflagga fladdrar fint i vinden idag, precis som alla andra dagar.

Jag möts däremot av saker som stör mig en smula.
Som gör mig lite brydd, en dag som denna.

På Facebook byter en del ut sin profilbild mot svenska flaggan,
vilket ät jättefint, tycker jag. Jag gillar vår flagga, den är fin i
all sin enkelhet.

Däremot möts jag även på Facebook flaggor med texten:
”Våga vara STOLT SVENSK och det är fan inget vi skäms över”.

Den meningen innehåller så mycket som får det att rysa i mig.
Och bli allt annat än stolt svensk.

Om vi synar det hela lite.
VÅGA VARA STOLT SVENSK OCH DET ÄR FAN INGET VI SKÄMS ÖVER.
Är det förenat med risker att vara stolt svensk?
Är det fel att vara stolt svensk?
Är det bara de modiga i vårt samhälle som är stolta över Sverige?

Och andra delen av meningen…
Här skäms jag, för övrigt…
När svordomar och ordet skam är tillsammans i samma mening som orden stolt svensk.
Vilka är dessa vi som anser att det finns en risk att skämmas då man kallar sig stolt svensk?
Tillhör de en modig skara, som trots alla risker vågar kalla sig stolta svenskar?
Skäms vi svenskar över att vara just svenskar?
Eller är det skamligt att vara stolt över Sverige?

Den här typen av svenskar känner inte jag.
Det är något fientligt över det hela. Som får mig som stolt svensk att rygga tillbaka.

Jag hade skrivit under på meningen om den justerats en smula.
Orden ”Stolt svensk” ihop med vår vackra flagga.
Det hade tilltalat mig betydligt mer än de svordomar och utmaningar
som ligger i en text ihop med vår fina flagga.
En text som i mångt och mycket andas utmaning.
Som andas vi och andra.
Som andas rädsla.
Som andas vikten av att skydda oss själva och inte släppa in.

Kan vara så att jag har livlig fantasi och drar lite tunga växlar här.
Men oavsett, låt oss vara stolta över Sverige.

Den som bor i Sverige har samma rätt som du och jag att vara stolt svensk.
Punkt. Slut.

Jag firar förvisso inte vår nationaldag, men jag gillar att andra gör det.
Det är absolut toppen, och jag hoppas traditionen att fira den blir kvar
och växer sig större och större.
Att firandet av den för alltid ska vara förknippat med glädje, skratt, god
mat, umgänge och lekar.

Det finns otroligt mycket att fira med vårt land.
Jag är väldigt stolt över Sverige, och över att vara svensk.
Jag har inget som helst behov av att uttrycka det egentligen.
Jag gillar att bo här.
Det finns mycket bra med vårt land och det finns mycket som kan bli bättre.
På det hela taget tycker jag att vi har ett bra utgångsläge med vårt land.

Min svenskhet har aldrig känts hotad. Oavsett hur många andra nationaliteter
jag delar mitt land med, så känner jag mig inte mindre svensk.
Eller som att Sverige håller på att bli mindre svenskt.
Inte för en millimeter känner jag så.

Och Bea, gissa om jag tokgillar kortet på ert firande från andra sidan jorden!
Ni har verkligen greppat glädjen av firandet! 🙂