Kallt ute ger rinn från näsan.
För mig i alla fall.
Vilket är helt okej. Det hör liksom höst och vinter till.
Men, det hade varit en sak om jag faktiskt känner när det händer, men det gör jag inte.
Nope, jag ser det ibland innan jag känner det.
Tänk er att ni har rinn (på ren svenska; snor) i näsan, och måste böja er ner,
vilket jag exempelvis gör om jag ska sätta kopplet på Alice, när vi är ute.
Och woppa, där åker det iväg en snorsträng!
Visst har jag känt att jag har rinn i näsan, men inte att det liksom farit ut.
Hahahaha, uuuuurrrkkk.
Givetvis snyter jag mig då, men då är ju liksom skadan skedd.
Jag har gissningsvis chockskadat den som exempelvis är ute på hundpromenad med mig.
Japp, så kan det gå när man har en septumpiercing.
Känseln i snoken blir som lite eljest, skulle man kunna säga.
God fredagsmorgon!