Hur kan något så litet…?

”Små sår och fattiga vänner ska man vara rädd om och inte förakta.” säger talesättet.
(Och även min mamma lite då och då av någon anledning.)

Jojomänsan, fram med förstoringsglaset hörrni!
För det här ”såret”, som inte går att se förutom rejält inzoomad, gör ont som s*tan.
Galet märkligt.

Låt oss likafullt ha en härlig måndagskväll!

Det här inlägget postades i Prunkande rappakalja och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *