Jodå, den finns!

Den perfekta sträckan.
Ni som gillar att vara ute och promenera som motionsform vet vad jag pratar om.
Den där sträckan som får en att svettas och flåsa.
Som är en genomsvettig pulshöjare.
Den ska innefatta ett antal kriterier för att kunna kallas ”den perfekta sträckan”.
Går jag i stan med omnejd är detta vad jag söker efter för motionens skull:
* Minst 45 minuter.
* Branta uppförsbackar.
* Branta nedförsbackar.
* Långa sträckor med uppförslut, inte brant, utan segdraget konstant uppför.
* Asfalterade sträckor där jämn hög fart fungerar.
Själen ska givetvis ha sitt, så jag söker även följande:
* Passager i skog.
* Vackra vyer, gärna vatten.
* Mysiga villaområden.

Den absolut perfekta sträckan återfinns dock i stugan.
Den innefattar allt från smala stigar till, mjuk skogsväg till grusväg.
Den har fina uppförsbackar och balans får övas på de ställen där stigarna är smala och
delvis steniga. Men som sagt, det är i stugan.

Här i stan har jag denna vecka gjort mig en ny runda.
Som gör mig verkligt glad.
Den innehåller alla ovan nämnda önskemål för en perfekt runda a´la stad.
Den här kommer jag att njuta av många gånger.

Den här rundan är väldigt lång. Och förläggs med fördel till helger, eller till veckodagar
då schemat tillåter det. Den är absolut perfekt!

Passagen med strandpromenaden på Sunnanå. Vackert så det förslår.

Alicen däremot, hon är inte i närheten av att vara ren efter en runda som denna. Nåväl.