Tempot idag är nog så nära noll.
Vi snackar obefintligt.
Morgonens promenad hade inget härligt över sig överhuvud
taget. Det var en slitrunda i princip från början till slut.
Jag är liksom bara trött idag.
Energin har tagit semester på hemlig ort.
Dels har jag sovit dåligt i natt.
Vaknat mellan 30-40 gånger.
Inte haft sömnro i kroppen.
Dels börjar jag längta efter sol.
Inte nödvändigtvis värme, men sol.
Solen skulle, utan tvekan, göra underverk för ork och humör.
Mensen borde dyka upp idag eller i morgon, allra senast måndag.
Det kan också spela in.
Redan igår kände jag av tröttheten under aftonen.
Humöret sjönk.
Jag började tänka på ensamhet och tillhörighet.
En hel del svarta tankar och funderingar dök upp.
Idag tänker jag inte lika mycket på det.
Gissningsvis för att jag är för trött för att tänka.
Alltid något!