Det finns en sak med detta nya liv som jag inte riktigt gillar.
Alls.
För att vara tydlig.
Jag tillhör ingen.
Jag tillhör inget sammanhang.
Jag tillhör ingen grupp av vänner.
Jag tillhör ingen partner.
Jag tillhör inte. Helt enkelt.
Jag saknar en given plats.
Där jag är medräknad vilken dag som helst.
Det är jobbigt.
När jag inte var i ett förhållande hade jag det med vänner.
När jag var i ett vi med Jörgen hade jag det med honom.
Kanske inte på det sätt som passade mig, men likafullt, tillhörde det gjorde jag.
Nu frilansar jag.
Jag hoppar emellan där jag är varmt välkommen.
Men jag saknar tryggheten som en alldeles egen plats ger.
Ni känner mig väl vid det här laget, ni känner min innerliga önskan om att höra till.
Jag ligger inte sömnlös över detta, men det både stör och oroar mig.
Är det här vad livet kommer att innebära för mig?
En ständig rörelse utan fast punkt.
Kanske är det därför jag söker mig till stugan?
För att jag har tillhörighet där.
En given plats i gemenskapen.
Att det på så vis inte blir det inte lika uppenbart, ens för mig själv,
att jag saknar en stabil stomme.
Wakeup! För mig alltså. Precis så känns det!
Inte hatad och oälskad på något vis …det finns bara ingen given plats! Och det gör nog lite ont. Och det stör … kanske mest undermedvetet .. men likväl.
Precis så.
Det är skrämmande faktiskt, vad lika vi tänker!
Kram på dig!
Ja det är liksom något sorgligt över det hela.
Det gör fasen ont.
Jag tycker det är så spännande och
intressant att vi tänker så lika om en hel del.
Kram på dig!
Jag tycker det är bra att du inte tillhör någon. Du är inte någons ägodel. Däremot så är du en del av mångas liv. Bland annat mitt även om vi inte ses eller hörs så ofta. Jag är enormt tacksam att du är en del av mitt liv.
Så sträva inte efter att tillhöra någon, utan i stället var en del av någons liv 😀
Tack, min vän.
Det ska jag sannerligen tänka på, att vara del av någons liv istället.
Tack. 🙂
Men lilla gumman. Du tillhör faktiskt någon… Om du tänker efter så tillhör du faktiskt dej själv. Du är din egen människa, ditt eget lag. Du måste inte tillhöra någon annan. Huvudsaken är ju att du tillhör dig själv. Kramisar stumpan… Love you
Tack Gunilla.
Dina ord värmer gott.
Massor med kramar.