Igår vid middagen berättade pappa att han tänkt måla en del på vissa välbehövande
ställen på stugan.
Han skulle då även ta bort ett telefonjack som de har monterat på en av väggarna utomhus.
Stugan uppfördes på 70-talet, långt innan mobiltelefonen blev var persons ägodel.
Därav det lite lustiga med att ha ett telefonjack utomhus.
Mamma lät tveksam, när pappa började prata om att klippa kabeln också.
Hon menade på att det inte skulle behövas.
Att den kabeln får vara där den är.
För tänk om klippandet skulle göra så att resten av de fasta telefonerna påverkades.
Icket, svarade pappa självsäkert.
De pratade fram och tillbaka om detta.
Mamma gav sig inte, så heller inte min pappa.
Idag konstaterar jag att endast det telefonjack som är längst bort från civilisationen fungerar.
Heller fungerar inte telefonen i friggeboden eller ute-ringklockan, den som gör att det
faktiskt går att få tag i mina föräldrar sommartid.
Det ligger en touch av permafrost över Sandhem 928, sedan dessa små
fadäser uppdagades.
Hahaha, ni i den Degermanska klanen är helt underbara! Får i sammanhanget verkligen hoppas att åtminstone resultatet av målningen blev till full belåtenhet … 🙂
Jamen vilken cirkus det varit idag! 🙂
Förstår att det är något – frustrerande – för Er Degermans.. men för gemene är det onekligen lite underhållande att läsa om..
(men ack, så trött jag hade blivit om det gällde en själv) Haha!
Lycka till hörredu gumman!
Haha, ja det är något skumt med min familj.
Tröttsamt oftast, underhållande vissa gånger, så ditt ”lycka till” tar jag gärna emot!
Kram.