Realitycheck absolut omgående!

Underliga tider har det blivit.
Jag har inte en helt bra dag idag. Och då kommer funderingarna fram.

Eftersom Sandhem 928 är en krigszon sedan i morse, är jag allmänt ur fas.
En passivt aggressiv mamma och en pappa som aldrig
står för de fel han gör, leder till sylvassa stick och raseri
som svar på det.
En hel dag senare börjar detta gå mig på nerverna helt enkelt.
Vilket sliter i mig och försätter mig i ett allmänt funderande tillstånd.
Annat som också sliter med mig poppar upp i havet av funderingar.

Det här är inget muntert lördagsafton-inlägg, hoppas jag inte sänker ert goda
humör med mina lite mörka funderingar och min hyfsat svarta sinnesstämning.

Nu kör vi.
J och jag hörs av.
Inte ofta och inte om något speciellt.
Ofta handlar det om musik.
Prat om festivaler vi båda skulle gilla att fara på, eller recensioner av någon
intressant skiva eller artist.
Sådant som vi gillat att prata om när vi var ett vi.

Men njae, det kommer inte att fungera för mig.
Han är snäll och han påminner mig om hur väl han känner mig.
Vilket han låtit bli att visa på mycket länge annars.
Vilket inte blir ultimat för mig, eftersom det är den killen jag längtat efter.
Det får mig att tappa fokus.
Får mig att glömma vem han varit mot mig.
Vem han faktiskt är mot mig.
Vilket ligger i riskzonen för att kunna bli destruktivt.
Om det får mig att börja längta efter honom.

Så långt har det inte gått än.
Men det oriver likafullt.

Vi har haft mer kontakt den senaste tiden.
Vilket i sig inte inneburit speciellt ofta, utan några gånger under veckan.
Han hör av sig, och jag svarar.
Det som oriver, förutom att han är en långt mer trevlig version av sig själv,
är hur jag beter mig tillbaka.
Jag är långt mer trevlig än jag vill vara, jag skämtar ju för fan med karln.
Alltså, jag menar inte att jag vill vara otrevlig mot honom alls, utan mer neutral.
Jag glider tillbaka i gamla spår. Det oriver.

Jag uppräckte nämligen igår att jag blev glad när han hörde av sig.
Att jag, innan jag kollat vem som sökte mig, hoppades att det skulle vara han.

Det fick hela mig att bli iskall av förfäran.
Det har smugit sig på mig, så försiktigt att jag inte insett det.
Jag har sänkt garden, helt enkelt.
Jag har inte sett till att skydda mig själv tillräckligt.

Det var bra att jag fick det uppvaknandet.
Jag vet precis vem han är.
Jag känner honom bättre än alla, som partner, i alla fall.
Den vänliga och bekräftande känslan han visat mig har fått mig att inte
skydda mig själv.
Vilket är ett absolut måste.

Jag tror att jag så länge velat ha hans snälla och vänliga sida att jag blir glad nu
när den dyker upp.
Dags för en liten stenhård och smulans sylvass reslity-check, med andra ord.

Haha, herregud, jag måste skratta lite för mig själv.
Hur kunde jag för en minut glömma vem jag har att göra med?

Nåväl.
Jag kom på mig själv i hyfsat god tid.
Men jag bör vara lite mer vaken och uppmärksam inser jag.

Att vara förberedd och ha koll på mig själv är tydligen mer viktigt än jag förstått.
K och L på mitt Lag vet det.
För båda har pratat med mig om exakt detta.
Jag viftade bort det, eftersom jag ju hade full koll på läget.

Som vanligt visade det sig att de har mer full koll på läget än jag.

För vilken gång i ordningen, undrar jag leende för mig själv.

Nåväl, ny dag i morgon.
Förhoppningsvis sluts någon typ av fred mellan mina föräldrar.
Det skulle göra underverk för min sinnesstämning.

Jag återkommer med vidare uppdatering om det Sandhemska inbördeskriget.

Låt oss alla ha en riktigt god lördagskväll!