Där gick jag omkring, intet ont anandes, och var lycklig.

Ahhh, härliga morgon.
Kände direkt jag vaknade att denna dag blir en bra sådan.
Gårdagens irritation var som bort-soven.
Kvinnoveckan dök också upp i morse så mycket kändes så otroligt bra jämfört med igår.
Ni börjar nog ana ugglor i mossen här.
Jag borde också ha gjort det, men icket.
Kl 08.00 skulle jag även lämna in golfen på mycket efterlängtat rep av bromsar.
Nu börjar det dra ihop sig till skit.
Väl i garaget ser jag på bilens urtavla att klockan går helt fel.
Vilket betyder att det inte finns någon ström i bilen.
Iväg, skaffa laddare, ringa verkstaden och förklara att jag är 30 min sen, höra hur killen på verkstaden inte är överförtjust i att få sitt schema i bitar.
Sitter nu och väntar på att laddaren ska göra sin magi.
Helt plötsligt känner jag hur förkylningen jävlas med mig, hostar och snorar, hur mensmagen spänner och gör ont, hur stressad jag känner mig.
Hur den härliga morgonkänslan har helt fräckt lämnat mig.
Och kvar är en grå, trist skitdag.
What the hell liksom?!