Min sömn försvinner när jag är stressad.
Den slutar fungera.
Jag gick i säng sent igår kväll, klockan var 01.30 innan jag släckte lampan.
Jag steg ändå upp vid 6. Då hade jag vaknat sisådär 15 gånger de senaste timmarna.
Som om kroppen och huvudet vet att jag inte har tid att sova.
Jag har inte varit hemma egentligen den sista veckan.
Eller allt sedan förra fredagen, då jag for till Stockholm, har jag inte
varit hemma.
På hemmaplan, absolut, men inte i min lägenhet.
Jag har sovit hemma, men inte tillbringat någon tid alls här, förrän igår kväll.
Då kom jag hem 22.15, till ett slagfält till hem.
Började städa, det som gick, utan att hålla grannarna vakna.
Sedan slog jag in julklapparna, samt fakturerade en del.
Därav att klockan hann bli mycket innan jag släckte lampan.
Idag, då jag underbart nog har helg, är lika stressig.
Mitt schema är späckat fram till klockan 14.00.
Sedan kan jag andas ut. Och ta det lugnt.
Jag längtar redan.
Kanske rentav att jag kan lägga mig ned, ha Alice sovandes på min mage, samt
läsa en bok.
Ja det skulle verkligen gillas. 🙂