Igår fick jag ett väldigt bra besked.
Jag behöver inte göra kontraströntgen av äggledarna inför inseminationen.
Jag får komma till Sellmer i Danmark för insemination likafullt.
Väldigt goda nyheter, i och med att det sparar mig ett besök till
Stockholm och en klinik där.
Som visade sig vara väldigt jäkla sjyssta då de meddelande att de
kunde tänka sig att tänja en del regler för att kringgå lagstiftningen
vi har i Sverige.
Jag som är singel kan inte göra den undersökningen i Sverige, eftersom den
är en del av en process som inte är tillgänglig för mig, nämligen insemination.
Helt idiotiskt om du frågar mig, men jag tänker att man då det gäller
lagstiftning givetvis måste dra gränsen någonstans, och just den här gången är den bara inte till min fördel.
Vilket givetvis kommer att förändras, förhoppningsvis inom kort.
Lagändringsförslag finns redan nu, men hur lång tid det kommer att ta innan
en ny lag finns, är givetvis svårt att säga.
Men det är på gång, och kommer utan tvekan att ske.
Lagstiftningen vi har i Sverige var förmodligen väldigt bra och up-to-date
en gång i tiden, men även det som fungerar bra kan passera sitt
bäst-före-datum och bli förlegat.
Tills lagändringen genomförts är det Danmark som gäller.
Sellmer klinik kommer det alltså att ske på.
Jag tyckte om stället direkt. Personalen och lokalerna.
Jag behövde i stort sett bara komma innanför deras dörrar så hade jag bestämt
att det här var rätt ställe för mig.
Planen är att göra första försöket i juni.
Det känns galet spännande. För att inte tala om skrämmande.
Och allt där emellan.
Jag menar, tänk om jag blir gravid?
Haha, det är givetvis målet, men likafullt, det är ju fan hur skrämmande
som helst samtidigt som fantastiskt.
Tänk om det sker redan vid första försöket?
Chansen är inte stor, statistiskt sett är det endast 7 % som blir gravida
vid första försöket då man är 40 år.
Men likafullt, chansen finns. Så är det bara, och jag tänker liksom att någon är
ju de där 7 procenten. Det kan vara jag.
Men jag försöker förbereda mig på att det är långt mer troligt att
det tar fler försök än ett.
Jag förstår givetvis också att det inte finns några garantier för
att jag ska bli gravid oavsett hur många försök jag än gör.
Jag kommer förmodligen att vara satan så rädd veckorna efter inseminationen.
Jag lär bli närmast paranoid då mensen teoretiskt tänkt borde vara på väg.
Ångesten att titta på toapapperet varje gång jag går på toaletten.
Jag menar, fattar ni hur många gånger man går på toa under en dag?
Och ja, jag är helt medveten om att en blödning i det tidiga skedet
inte betyder något. Jag hade det när jag var gravid i höstas. MEN ÄNDÅ!
Blod i det läget, nej tack, mina nerver klarar sig bättre utan.
Och besvikelsen när mensen kommer och bekräftar att jag alltså inte blivit gravid,
hur känns den?
Det går givetvis inte att föreställa sig nu.
Tack och lov.
Jag är glad över att inte ha den blekaste aning om det.
När jag var gravid i höstas visste jag om det fastän graviditets-testen,
jag gjorde två med några dagars mellanrum, visade negativt.
Eller jag visste inte att jag var gravid.
Jag trodde jag var det, men när testen visade negativt så tänkte jag
att jag måste vara sjuk.
Ordet cancer dök faktiskt upp i min totalt icke-hypokondriska hjärna.
För något var så galet med min kropp att något stort måste vara på gång.
Och var det inte ett barn så måste det vara något annat väldigt stort.
Typ cancer.
Så starkt kände jag i min kropp att något väldigt märkligt hände i den.
Med det sagt, det funderar jag på nu också.
Att jag kommer att söka efter min kropps signaler.
Som förra gången var helt omöjliga att missa.
Tänk om de inte visar sig denna gång?
Betyder det att jag inte är gravid då, eller betyder det att min kropp bara
inte signalerar?
Jag är orolig redan nu att jag kommer att tolka kroppens eventuella
icke-signaler som att jag inte blev gravid.
Det kommer för satan att vara tortyr tills jag kan göra ett tillförlitligt
graviditets-test!
Det finns mycket som kommer att kännas omkring det här.
Min geléaktiga vän dök för övrigt upp idag.
Den jag är absolut tokförtjust i. Minns ni?
Cirka en vecka för tidigt och med andra ord helt oväntat.
Jag brukar börja testa för ägglossning på min cykeldag 17 eftersom
jag har rätt lång cykel.
Och då är det alltid negativt ett antal dagar innan min geléaktiga
favorit dyker upp.
Efter att den dykt upp tar det 1-3 dagar innan ägglossningstestet visar positivt.
Just nu befinner jag mig på dag 15 och blev med det sagt väldigt
förvånad när jag torkade mig och papperet fylldes med den geléaktiga finheten.
Det betyder att jag ikväll kommer att börja testa för ägglossning.
Att min cykel är oregelbunden är givetvis inte ultimat.
Det gör all reseplanering inför Danmark mer invecklad.
Jag har av någon anledning bara föreställt mig att jag skjuter min
cykel framåt.
Dagens underbara gelépåhälsning visade att så inte är fallet.
Jag kan bevisligen vara tidig också.
Egentligen borde jag inte har blivit så förvånad.
Min kropp brukar vara tydlig då det gäller ägglossningstajm och var ju så
även denna gång.
Det var bara jag som liksom inte gjorde ekvationen rätt.
Förutom min geléaktiga vän så förändras nämligen sexlusten i samma veva.
Den blir så otroligt mer påtaglig när det är dags för ägglossning.
Vilket den blev redan under gårdagen.
Min kropp börjar i det närmaste brinna.
Den hamnar rakt av i ett jag-vill-ha-massor-med-sex-läge.
Så av den anledningen borde jag inte ha blivit ett dugg förvånad när jag
konstaterade att min geléaktiga bästis dök upp idag.
Är det inte lustigt det här med hur man missar det som är uppenbart,
bara för att en av variablerna inte stämmer, i det här fallet alltså
att det tidsmässigt var för tidigt.
Nåväl, nu är den här och ägglossningstestet borde visa positivt
inom 1-3 dagar.
Spännande tider är här, mina vänner!

Ägglossningstestet visade negativt.
Tack och lov. Då är det fortfarande något som är planenligt.
Först min geléaktiga vän, någon dag senare ska testet visa positivt.
Det är så det ska vara. Och brukar vara för mig.
Ändå blir jag lika glad precis varje gång det fungerar.
Jag håller tummarna för dig, lycka till!
Tack finaste du!
Vi håller tummar och tår för dig, min vän!
Det gör vi sannerligen. Tack!
Lycka till Cicci
Tack vännen!