Min kropp har varit tung som bly idag.
Hjärnan lite lagomt urkopplad och magen full med syra.
Trots det, gott folk, hävdar jag bestämt att jag inte är bakis.
Alls.
Nej tvärtom faktiskt.
Inget illamående, ingen huvudvärk eller något av de karaktäristiska
drag som en bakisdag brukar innehålla.
Istället har jag en sådan där söndag då jag inte har några måsten förutom något
lite småpyssel och förberedelser för nya veckan som är i antågande.
Då jag alltså bestämt att jag har en lugn söndag så betyder det faktum att jag sov
mellan 12.00 och 16.30 heller inte att jag är bakis.
Jag tog det bara mycket lugnt.
Eftersom jag bestämt mig för en lugn söndag.
Att jag efter uppvaknandet 16.30 har legat i soffan under en filt, halvslumrandes
tillhör också en lugn söndag.
Så omskrivningen för en bakisdag alternativt en dag som helt runnit iväg
blir alltså: en lugn söndag, en skön sådan utan måsten.
Och jag, jag en självbedrägeriets mästarinna.