Om min tunga kunde, ja då skulle den slita sig loss och fly i vild panik.

Läkerol original.
Hur kan något så vedervärdigt ha överlevt sedan början av 1900-talet?
Det övergår mitt förstånd.

Inte undra på att de klämt ur sig betydligt bättre smakande tabletter sedan dess.
Antar att de har kvar sitt flaggskepp bara för att.
För ingen, som är vid sina sinnes fulla bruk och med smaklökar som
fortfarande fungerar, kan säga att de smakar gott.
Annat är under pistolhot, alltså.

Jag sitter i knattrande stund med en Läkerol original på tungan.
Den smakar absolut galet dåligt.

Varför utsätter jag mig för dem?
Enkelt. Av ren självbevarelsedrift.
Efter min gastric bypass äter jag inte godis.
Vid min senaste förkylning insåg jag lite krasst och burdust att jag åt Vicks blue
som godis.
Fortsatte någon vecka med dem efter avslutat förkylning.

Tog ett trist men välbehövligt snack med mig själv och slutade.
Jag insåg att jag körde precis i samma gamla mönster.

Som den pinsamma missbrukaren jag är, så lovade jag mig gång på gång
att det här var den sista Vickspåsen jag skulle äta.
Bara för att dagen efter köpa en till, och lova detsamma.

Visst, man kan fnissa lite åt att det handlar om att sluta med Vicks blue.
Men för mig blev det bara en trist påminnelse om vad jag hållit på
med hela mitt liv.
Men med choklad, godis, snacks, coca cola och diverse annat.

Jag slängde bort den sista Vickspåsen.
Bland riktigt läskigt avfall, så jag inte skulle få för mig att plocka
upp den igen, och mumsa vidare.
Yes, undertecknad har nämligen plockat upp många sista chokladkakor och
godispåsar ur soporna i sina dagar.

Därför äter jag Läkerol original.
Jag har nämligen blivit förkyld.
Och just dessa Läkerol original lenar sandpapperet i halsen, ihop med en så
förfärlig smak, att missbruk av dem förefaller helt omöjligt.

I hope.