Oväntat i form av bruten policy och uteblivna obehagligheter.

Klockan är inte middag än.
I alla fall inte för oss här i stugan.
Vi planerar att äta 18.30, vilket i skrivande stund är en halvtimmen bort.
Lukten från köttet, som tillagas just nu, får mig att längta tills det är dags att sätta tänderna i anrättningen.

Det som skiljer denna afton markant från andra, är att jag kringgått min policy att inte dricka alkohol då jag är i mina föräldrars sällskap.
Jag dricker nämligen mycket sällan alkohol i mina föräldrars närvaro.
Jag vet inte riktigt varför, det är något som bara blivit.
Eller så beror det visst på något, men inget jag är medveten om.

Och just nu sitter jag med ett glas gott, och känner dess milda effekt komma smygandes över kropp och tankar.
Inte dumt.
Inte dumt alls.
Avkopplande och njutbart är vad det är.

Jag kände mig alltså sugen på att dricka gott och känna den berusande effekten i helgen.
I vanliga fall hade jag kontaktat någon kompis eller vän för att dricka gott och umgås.
Men inte idag.
Jag blev liksom lite blyg, och kände mig inte i form av att störa någon annan i deras helg, genom att vilja umgås.
Nej, det kändes fel.

Självkänsla på glid, stavas det!

I vilket fall.
Det har varit en solig och väldigt vacker ledig dag idag.
Alice och jag njöt av en promenad i skogen.
Det kunde inte ha varit vackrare, strålande sol och klar luft.
En höstdag i sitt esse.

Kvällen kommer att spenderas i lugn och ro.
En god bok, bra musik, eventuellt Skavlan (ni minns att jag hamnat i tv-träsket, va?) och umgås med Alice, mamma och pappa.

Det blir en skön kväll.
Jag gillar att det är lugnt.
Tror jag.

Nu när jag börjar trappa ut medicinen kanske det är fördelaktigt att jag är hemma och inte bjudit bort mig själv till kompisar eller vänner.
Inget av darrigheten har dykt upp. Än.
Heller ingen paranoia har kommit krypandes. Än.
De gånger jag slutat rakt av har jag blivit vansinnigt darrig och
ruskigt paranoid.
Men nu, när jag håller mig till regelboken, då uteblir ovan nämnda tristheter förhoppningsvis.
Men jo, nog känns det tryggt att vara på hemmaplan likafullt.

Jag tänker mig att kvällen blir väldigt behaglig.

Det här inlägget postades i Svart nonsens och prunkande rappakalja. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *