Jag googlade Jack Russell.
Alice är ju som bekant en sådan, men det är väldigt sällan någon som ser det.
Hundägare är ju sociala typer, tyvärr, så jag får frågan åtminstone några
gånger i veckan, vilken ras Alice är.
När jag då svarar Jack Russell så ser folk alltid lika förvånade ut, och kommer med
följdfrågor om hennes teckning och utseende.
Så jag får flera gånger i veckan svara att jodå, visst är hon en Jack Russel, renrasig
sådan också (sådant verkar vara mycket viktigt att veta i hundägarkretsar, så jag säger
det per automatik), men att hon då är feltecknad.
Så jag googlade således bilder på rasen och tja, jag förstår varför folk frågar.
Hon har ytterst få likheter färteckningsmässigt med rätt-tecknade Jack Russels.
Så ja, jag förstår varför hon räknas som en värdelös sådan hund.
Förutom för ett mattehjärta, vill säga.
Där är hon löjligt värdefull.
Och nej, hon är inte en valp.
Ja, hon skuttar och hoppar som en valp.
Ja, hon är liten, till och med för att vara en lågställd Jack Russel.
Men nej, donnan är hela 3 år och alltså inte valp längre.
Men fasen så svart hon är.
Hahaha, inte undra på att jag inte känner igen andra som henne.
För de är mestadels vita, med lite brun och svart teckning.
Alicen är nästan helsvart, förutom små delar av en vit krage, samt vit mage.
Ojoj lilla gumman, mattes lillgurka, så fel man kan vara och ändå så rätt.
Med det sagt, vi ska strax ut på vår morgonrunda.
Ingen stress tidsmässigt alls, utan först tar vi oss en rask motionsrunda, för att sedan
stanna och leka i backen vid OK Erikslid.
Solsken och några minusgrader, rent allvarligt, life is good. 🙂