För att min blogg inte ska bli fluffigt rosa av alla gulliga hundinlägg jag
numera postar var och varannan dag så spottar jag upp mig en smula.
Jag tar mig alltså ton angående något som skriker i mitt inre likt naglar mot
svarta tavlan. Varenda gång.
Halverst avskavt nagellack ska vi prata om i afton, mina damer och herrar.
Ni vet, fingernaglar med sporadiska fläckar av det nagellack som för någon dag sedan
såg väldigt snyggt ut.
Eller var det kanske förra veckan det såg snyggt ut?
Det ni, det är något som får hela jag att reagera.
Vad är grejen med att behålla detta på sina naglar?
Liksom, varför tar man inte bara bort det?
Går folk kanske igång på att sitta och klösa alternativt gnaga loss bitarna av det
nyss snygga?
Hjälp, det får mig att rysa inombords.
Tycker man att det är snyggt? Eller bara inte så fult?
Det är nog en av de mest ofräscha saker jag vet, alla kategorier.
White trash i sin mest skabbiga skrud!
Det avskavda nagellacket lyckas helt på egen hand att förstöra ett i övrigt
fräscht helhetesintryck.
Det finns inte en outfit, frisyr eller sminkning som kan rädda det hela när dessa
skabbiga naglar är involverade.
Hehehehe, nu skruvar kanske en del kompisar till mig på sig lite träffade i soffan.
Men låt mig försäkra er, jag har absolut ingen enskild person i åtanke med detta
inlägg, det kan jag lova er.
Tillhör du dem som inte tycker att avskavt nagellack är skäl nog till att ta bort det helt,
så gillar jag dig precis lika mycket som om du faktiskt tillhört dem som tar fram removern.
Nejdå, ja är inte riktigt så småaktig att jag dissar folk för deras sätt att inte
ta bort nagellack.
Or? 🙂
Vällackade naglar är verkligen jättesnyggt.
Själv har jag börjat med det först nu i sommar.
Och nej, tyvärr har jag inte vackra långa naglar. Tvärtom.
De är sanslöst kortklippta, och jag har insett att de går finfint att måla dem
så de ser snygga ut likafullt.
Däremot tar jag bort nagellacket direkt det antyder till att se minsta lilla skamfilat ut.
Oftast innan det ens börjat bli lite nött.
Det tar väl i runda slängar sisådär 1 minut att med remover och pads ta bort det hela.
Ibland målar jag om naglarna direkt, ibland förblir de utan lack i flera veckor.
Vad vill jag alltså säga med detta inlägg?
Inget, förutom att jag anser att jag lyckats med konsttsycket att ta bort den
mest akuta hundbloggskänslan.
Wouldn´t you agree?