Skogsterapi, ett måste för en Coopbesökande och samåkande Cicci.

Minusgrader ute.
Inte många, men absolut tillräckligt för att jag slipper slasket när jag
är ute och går.
Det gillas väldigt mycket!
Särskilt när jag ska till stugan idag. Marken är då frusen där, vilket jag gillar
för då kan jag gå obehindrat vart jag vill, utan att klafsa fram i någon
vattenliknande sörja.
Så näst efter ett täcke av snö är faktiskt minusgrader det som känns bäst.

Eftersom min Golf alltså inte får köras förrän lagad, kommer jag att samåka med
föräldrarna till stugan.
Bara tanken får mig att inte gilla läget.
Samåkning är inget för mig.
Som regel alltså.
Absolut att det finns gånger då samåkning is da shit, men njae…

Miljömässigt är det givetvis en höjdare, men nej…
Alltså nej.
Då måste jag tajma andras tider, anpassa mig efter andras önskemål.
Och det gillar jag inte.
Jag tycker om friheten det ger att ta mig till ställen i egen bil.
Jag håller absolut andras tider och andras önskemål, men det är likafullt
en typ av frihet att köra själv.

Nu blir det inte så ett tag framöver.
Jag accepterar det, men gillar det inte.

Anywho… idag blir det alltså stugan.
Och det ska bli otroligt skönt!
Jag längtar dit, har längtat dit hela veckan faktiskt.
Naturen, det tysta och lugna. Liksom en frihet på ett sätt som jag inte hittar i stan.
Ihop med Alice går jag i skogen, det är energi, det är livskvalitet.
För mig.
Att det är minusgrader men ingen snö gör det möjligt för mig att gå precis överallt i skogen.
Det gillar jag massor.
Dock hade jag föredragit ett tjockt lager med snö, men well, i brist på snö väljer jag
frusen backe.
Skogen är mitt ställe. Jag trivs där och har alltid gjort så.
Den är trygg.
Ja alltså förutom den potentiella risken att stöta på björnar och arga älgar givetvis.
Att det skulle inträffa är dock inte troligt, så den oron, om den dyker upp, brukar vara
tämligen kortvarig.
Men jodå hehe, jag håller nog ett litet vaksamt öga när jag är ute och går i skog och mark.
Men förutom tanken om risken att möta arga björnar och arga älgar, är skogen det ställe jag
stortrivs på.
Ihop med Alice har det intresset blivit ännu större.

I vilket fall, stugan hägrar denna förmiddag.
Först ska dock Coop göras ett besök.
Där lär nog varken lugn eller behaglighet existera. 🙂
Bäst att ladda ur och upp energi ihop med Alice på en morgonrunda i det vackra vädret.

Men först av allt hoppas jag på att starta med en vända på toan för nummer 2.
Hahaha, det skulle utan tvekan uppgradera denna förträffliga morgon till en perfekt morgon.

Låt oss alla ha en härlig lördag!

Det här inlägget postades i Prunkande rappakalja. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *