Jag måste se över mitt tuggummibruk.
Mitt tuggummimissbruk.
Jag far inte väl av det, kort sagt.
Inte min omgivning heller, för den delen.
Jag fnissar lite för mig själv när jag tänker på att det är tur att
Jörgen och jag ligger under var sitt täcke.
Natten till idag, var nämligen ingen lek då det gällde de gaser min kropp
behövde få ur sig.
Och hade vi haft gemensamt täcke är det fullt tänkbart att han aldrig vaknat igen.
Själv är jag ju lite mer luttrad, så jag klarade mig undan med en allmänt
grön uppsyn. Vilket ju är okej i nattens mörker.
Mitt tuggande har nått oanade höjder.
Särskilt såhär i kvinnocykelfasen där mensen är någon få dag bort.
Låt mig säga såhär, använd er livliga fantasi, sedan multiplicerar ni den med tre.
Då är ni eventuellt i närheten av hur mycket tuggummi jag avverkar på en dag.
Min mage blir inte helt otippat galet gasig av detta.
Jag måste se över det här.
Innan jag egenhändigt tagit livet av Norrlands befolkning.