En ynklig promenad i felaktiga skor gör mitt liv allmänt pissigt just nu.
Jepp, så ligger det till hörrni.
Min ena fots hallux valgus är något förstorad, inte mycket alls, men uppenbarligen tillräckligt för att kunna bli väldigt irriterad. Och därmed ond.
Har aldrig, och då menar jag aldrig, problem med den foten någonsin.
Men efter en promenad till stan igår i skor som tryckte fel har jag helt plötsligt stora problem.
Det gör sannerligen mitt liv pissig idag.
De gånger jag alltså behöver ha skor på mig. Vilket är rätt många om man är hundägare.
Annars, när jag inte har skor på mig, känner jag absolut inget av det onda.
Jag hinner liksom glömma bort det mellan varven.
Vilket resulterar i att jag blir jävligt grinig direkt jag tar på mig skor.
Har testat samtliga skor här hemma, och inget par fungerar.
Ska kolla om pappas skor kanske fungerar, just för att de är alldeles för stora, och med lite tur inte trycker på det onda området överhuvudtaget.
I eftermiddag har jag ett möte, vilket känns sisådär.
Det är ett viktigt sådant, där jag behöver hålla koncentrationen under tre timmar.
Där jag vill vara på topp.
Jag får helt enkelt ta med mig tjocksockar, så kan jag sparka av mig skorna.
För med skor på kommer annars eftermiddagens möte inte att bli någon höjdare.
Jag har inte den minsta lust att vara bland folk när jag alltså måste ha skor på mig.
Jag är inte van att ha fysiskt ont, det är mycket sällan det händer mig, vilket gör att jag inte hanterar det speciellt bra.
Jag blir nämligen retlig och på väldigt dåligt humör.
Och helt plötsligt tål jag inte höga ljud (vilket jag i och för sig har problem med även i vanliga fall), stressnivån är obehagligt hög, jag tål absolut ingenting.
Fräste just på mamma under de mest ocharmiga former, vilket visar med tydlighet att jag inte bör ha kontakt med någon alls.
Inte så länge jag har på mig skor i alla fall.
Satans jävla skit.
Det här är ju löjligt.
Hur kan något så litet göra så ont?