Jag är vaken i natt.
Klockan på datorn visar att timmen passerat 02.00.
Jag gör såhär ibland.
Liksom knäcker allt. Slutar göra allt som är normalt.
Ägnar mig åt det onormala.
Jag är uppe stora delar av natten.
Så kommer det att bli denna natt.
Jag låter tiden gå. Låter den vandra som den vill.
Gör inget för att gå och lägga mig.
Flyter med, följer med, driver med.
I det här läget är jag alltid allvarlig och sorgsen.
Funderar mycket.
Låter tankarna vandra fritt.
Det börjar alltid på samma sätt.
Några dagar innan börjar mina tankar dras åt samma håll.
Till något som känns olöst. Eller till något som är svårt att hantera.
Till något som vid vissa tillfällen väcks ur sin dvala.
Som om något från långt inom mig till sist tar sig genom alla lager, och flera dagar
senare andas fritt.
Den natten brukar jag vara vaken i princip hela natten.
Jag går och lägger mig först fram emot småtimmarna.
Då har jag ofta gråtit mig igenom en natt.
När jag vaknar i morgon kommer jag att vara trött.
Men ändå piggare än jag varit de senaste dagarna.
För i morgon bitti har förhoppningsvis mina tankar och känslor gått varvet runt.
Och kommit till ro.
För den här gången.
Tankarna, de mycket mörka, handlar om svek.
Det gör ont. Det är skämmigt.
Jag försöker förstå. Men kan inte.
Kanske är det därför tankarna kommer upp någon natt här och där.
Den här gången har de dragits igång av en konversation, en vänlig sådan, som påmint
mig om hur svek känns.
Hur det känns när det arga inte är närvarande.
Utan när bara de ledsna känslorna väcks, utan att dra med sig det arga.
Jag blir oskyddad.
Ilskan finns inte här och skyddar mig.
Utan det mjuka inom mig tar hela smällen.
I morgon när jag vaknar kommer det mjuka åter skyddas av det arga.
Så fungerar det.
Det här är sista natten med just denna fundering på ett bra tag.
Det kommer förmodligen att gå månader innan det är dags igen.
Det är något väldigt skönt med att känna och gråta sig igenom en natt.
Vad tycker ni om Ulf Dagebys version av Bo Kaspers ”Snart kommer natten”?
Jag tycker den är absolut underbar, faktiskt bättre än originalet som är
suveränt det med.
Han har en så otrolig närvaro i sin röst.
Jag har nog hört den 30 gånger hittills i natt.
Jag lär utan tvekan höra den minst 30 gånger till innan jag går och lägger mig.
Den smeker mig liksom oerhört mjukt och kärleksfullt.