Dårhus Degerman löser problemet.

Mamma och jag hade gjort kantarelltoast, som vi alldeles strax
skulle hugga in på.
Till det skulle hon dricka öl.
Hon gick in i köket för att hämta den.
Men kom liksom bara aldrig tillbaka.

Jag satt, lite tålamodigt, och väntade utan att sätta tänderna i den
gott doftande toasten.

Jag hör prat från köket.
Det skramlar och låter som det försiggår någon typ av aktivitet där.

Känner att jag blir smulans irriterad då vi ju ska äta vår toast nu, inte
hålla på med andra saker.

Efter några minuter kom mamma in i vardagsrummet.
Tillsammans med sin öl.
Som ser allmänt konstig ut.
Den är öppnad som en konservburk.

Jag måste ha tittat lite konstigt på det hela för mamma sa att hon inte
fått upp burken.
Nej, det var hyfsat uppenbart, svarade jag menande.

Men det var inte burken som krånglat.
Utan mamma. Och pappa.

Det visade sig att ingen av dem kan öppna en burk med dryck.
Ja, gott folk, ni läste rätt.

När mamma sa det blev jag på en tusendels sekund rädd.
Jag tänkte att nu har det slagit om för henne.
Nu måste hon in på hem.

Men eftersom pappa inte heller fått upp den så lugnade jag ned mig.
Risken att de skulle ha drabbats av hjärnblödning, blodproppar,
total och ögonblicklig demens, hiven eller något annat trist, exakt samtidigt,
var egentligen inte sannolik.

Alltså konstaterade jag att mina förändrar helt enkelt inte kan öppna en dryckesburk.
Trots att jag sett dem göra det förr.
Och trots att det borde vara strängt taget omöjligt att vara i pensionärsålder
utan att ha greppat den konsten.

Mamma hade åtminstone den goda smaken att se lite förlägen ut.

Jag var förmodligen skärrad trots allt, för jag gick och hämtade en ny burk.
Förklarade pedagogiskt och tålmodigt hur öppnandet av en sådan går till.
Hade jag varit mitt vanliga jag, alltså inte i chockfas, hade jag förmodligen
skrikit rakt ut och undrat vad fan som är fel på dem.

Men här satt jag nu, pratade och visade lugnt och sansat.
Mamma lyssnade uppmärksamt och visade att hon förstått.

Sedan kunde vi, äntligen, äta den goda kantarelltoasten.

Och jag undrade lite förfärat vad min familjs nästa galenskap kommer att innefatta.

Det här inlägget postades i Prunkande rappakalja. Bokmärk permalänken.

2 svar på Dårhus Degerman löser problemet.

  1. Monica skriver:

    Ha ha härligt !!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *