Att snapsa, eller inte snapsa, det är frågan.
Som jag känner svaret på.
Nämligen, inte snapsa.
Ägnade mig ytterst försiktigt åt snapsandets ädla konst igår. Några centiliter.
Vilket magen protesterade vilt på.
Vilket jag visste.
Vilket jag struntade i.
Vilket jag ångrade efteråt.
Vilket ledde till en promenad.
Där jag tog beslutet att snapsandet numera tillhör det förflutna.
Som alltid, i promilleglatt tillstånd, är en promenad finfina grejer.
Med lite vila i soffan efteråt, ja då var jag som ny igen.
Behovet av promenad hade givetvis även att göra med promillenivån i mitt omlopp.
Jag tål alkohol på ett helt annat sätt numera. Jag har inte riktigt lärt mig det hela än.
Däremot att snapsa, det är ett avslutat kapitel för mig.
Min mage tål det inte längre, och jag blir berusad på ett helt annat sätt numera.
Jag gillar det inte, det nya sättet.
Det passar inte mig.
Å andra sidan är det bara en i raden av många förändringar som operationen lett till.
Inget konstigt med det.