Idag sätter jag mig själv på prov.
På ett sätt jag inte gjort på över 1 år.
Nämligen genom att baka något oemotståndligt gott, och inte smaka själv.
Jag pratar givetvis semlor här.
Oron är inte beträffande resultatet av dem.
Jag är nämligen helt förvissad om att de kommer att bli fantastikt goda.
Eftersom den typen av födointag inte längre gäller mig.
Hade de däremot ingått i mitt matregister, ja då hade de lika gärna
kunnat bli misslyckade.
Så utgången av dagens bak är given, så att säga.
Eller vänta lite, bak och bak.
Det är kanske mer korrekt att kalla mitt bakande av semlor ett semi-bak.
Hade jag ”gjort dem själv” borde även egengjorda semlebullar vara ett måste.
Vilket jag alltså inte gör, jag köper dem.
Smaken på dem är otroligt god.
Det luktar kardemumma precis i hela köket, där de ligger.
Gräsligt. Underbart. Olidligt.
Köpta semlor är också rätt goda.
Tills min svärmor bjöd på sina.
Jag tror jag fick någon typ av total smaksensation, det mer eller mindre
exploderade i min mun.
Ja på ett bra sätt, alltså.
Det visade sig att hon blandade resultatet av några knack på kanelburkens
botten, med mandelmassan.
Jag hade aldrig smakat den kombon innan.
Efter det, då exsisterade inte riktigt de vanliga semlorna längre.
Ni som gillar semlor, gör er själva en tjänst och blanda i lite
kanel i mandelmassan. Det är en order.
Herregud, alla smaker skriker I doooooo, i kör!
Varför jag utsätter mig för att göra dem, då det i mångt och mycket
kan likställas med tortyr?
Antingen gillar jag verkligen att baka.
Eller så gillar jag verkligen tortyr.
På något sätt är det helt okej att baka det jag tyckte mest om
från förr.
Det är roligt, och jag kan hantera de lockande dofterna.
Med ett undatag.
Chokladbollar.
Några sådana blir inte tillverkade av mig, på mycket länge.
Någon typ av självbevarelsedrift finns även hos mig.
Och i nuläge går den gränsen vid mixen av havregryn, choklad, margarin,
socker, vaniljsocker, strösocker samt kaffe. Rullade i pärlsocker.
Fast semlor, mina vänner, de med kanel blandat med mandelmassan,
det är inte en enkel sak att baka.
När man som jag, knappt brukade hinna göra dem klara, innan de slukades.